Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig med Ryssland 1788-1790. — 1789 års statshvfilfhing.
Den inre stillningen efter 1786 irs riksdag. — Göran Magnus Sprengtporten. — Ryska krigets utbrott,
juni—juli 1788. — Anjalafdrbundet. — Danskames anfall. — Gustaf i Dalarna och Göteborg. — Riksdag 1
Stockholm, den 26 jan. 1789. — Upptridet pi rikssalen, den 17 febr. — Förenings- och sftkerhetBakten. —
Riksgåldskontoretg inrit Unde. — Riksdagens aftlntande, den 28 april. — 1789-1790 in filttåg. — Freden i
Virilt, den 14 aug. *790.
Med hjertat uppfyldt af grämelse hade konungen hemförlofvat ständerna.
Denna känsla var dock ej endast uttryck af sårad stolthet, utan lika mycket
at en ädel sorg vid upptäckten, att folkets kärlek, som hittills synts Gustaf
så viss, nu börjat förkolna. Olyckligtvis kunde han dock ej förmå sig att
genom en återgång till ett verkligt konstitutionelt regeringssätt söka
återvinna dess tillgifvenhet. Hans stolthet uppreste sig mot allt, som kunde synas
såsom en eftergift för oppositionsledarnes fordringar, och han fortgick derfor i
trots af verkliga vänners varningar ytterligare pä den ödesdigra bana han en
gäng betrådt.
Emanuel de Geer, som efter riksdagen förgäfves sökt förmå konungen
att genom ändrade styrelsegrundsatser söka återvinna folkets förtroende,
lem-nade i juni 1787 sina befattningar, och Liljencrantz, hvars yrkanden på större
sparsamhet blefvo allt mera besvärliga, måste redan i november 1786 utbyta
sin vigtiga statssekreterarbefattning #mot riksrådsvärdighetens tomma ståt.
Deremot utnämdes vid samma tid den för oppositionen synnerligt förhatlige
Toil officielt till styresman för armeväsendet, och Liljencrantz’ efterträdare,
friherre Erik Ruuth, en driftig embetsman, men föga erfaren i
finansväsendet, ansågs förnämligast hafva honom att tacka för sin plats.
Emellertid vidtogos dock äfven vissa förbättringar. Den vigtigaste af
dessa var, att pastoratshandeln afskafiades. På tillstyrkan af den lärde och
djupsinnige hernösandslektorn, prosten i Skellefte Karl Gustaf Nordin,
.skildes nämligen Schröderheim från den närmare handläggningen af
prester-liga befordringsmål, som i stället öfverlemnades åt en den 1 november 1786
upprättad så kallad mindre ecklesiastik beredning, bestående af Nordin, en
annan prest samt revisionssekreteraren Mattias Rosenblad, och genom denna
åtgärd återvann Gustaf fullständigt presterskapets tillgifvenhet.
En annan person, af hvars tjenst Gustaf med fördel begagnade sig för att
bekämpa missbruk inom förvaltningen, var den för sin omutliga rättrådighet
allmänt aktade Karl Axel Vachtmeister, hvilken 1779 vid endast 25 års ålder
utnämdes till justitiekansler. Det sätt, hvarpå han fick utöfva detta embete,
gaf honom nästan en justitieministers ställning, och detta blef fullständigt
fallet, då han 1787 inkallades i rådet och bekläddes med den återupplifvade
värdigheten af riksdrots. Såsom sådan erhöll han nämligen på en gång
den högsta rangen inom rådet och den högsta uppsigten öfver hela
justitie-väsendet, och denna makt använde han bland annat till att afskaffa de
tjenste-köp, som äfven inom domarkåren qvarstodo såsom ett arf från frihetstiden.
Ehuru drotsembetet påminde om det svenska rådets mest lysande tider,
behagade dock dess återupplifvande icke rådsmaktens vänner, hvilka ansågo att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
