Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viss afgift skulle frigifvas. Gustaf fogade sig då härefter och förklarade, att
ehuru brännerierna inbragte minst 500000 riksdaler, ville han nöja sig med
en ständig afgift af 300000 under de år, då husbehofsbränningen tilläts,
samt med hälften så mycket under de år, då den förbjöds. Sedan frågan
blifvit förberedd af ett gemensamt utskott, föredrogs den i stånden den
19 juni 1786.
Adeln vägrade att åtaga sig den föreslagna bevillningen såsom ständig,
instämde i ett af Frietzcky författadt memorial som sökte ådagalägga, att
bränvinsbränningens förvandlande till ett regale varit en olaglig åtgärd, samt
beslöt, att frågan om husbehofsbränningen skulle hvila till nästa riksdag.
Borgarne antogo deremot det kungliga förslaget; men ehuru konungen
förklarat sig ej mottaga annat svar på sin framställning än ja eller nej, åtogo
sig dock presterne och bönderne den begärda bevillningen endast för en tid
af åtta år, livaijemte det sist nämda ståndet instämde i Frietzckys memorial.
Hittills hade Gustaf sökt dölja sitt misshag öfver ständernas hållning, men
efter detta nya nederlag förmådde han ej längre lägga band på sina känslor.
Ehuru den i regeringsformen bestämda riksdagsterminen af tre månader ännu
ej var förliden, afklipte han alla vidare öfverläggningar genom att den 23
juni låta afsluta riksdagen, och i sitt afskedstal vädjade han mot ständerna
till efterveridens dom. Han efterskänkte vid samma tillfälle det fjerde året
af bevillningen samt förklarade slutligen, att han förmodligen ej snart komme
att hålla någon riksdag.
Sådant var förloppet af detta möte. Gustaf lll:s beundrare hafva deri
blott velat se ett uttryck af adelns regeringssjuka och harm öfver 1772 års
statshvälfuing, men den enighet med hvilken ständerna uppträdde tyder dock
på, att motståndet mot konungen berodde af vida allmännare grunder; 1786
års riksdag var i sjelfva verket ett i många hänseenden aktningsvärdt försök
att rätta verkliga missförhållanden och att häfda den konstitutionela frihet,
hvartill konungen 1772 lagt grunden, njen hvilken han nu sjelf syntes vilja
undergräfva. Att försöket ej lyckades bör dock ej tillskrifvas konungen allena,
utan äfven de personer som voro motståndets ledare. Gustafs fel var, att lian
ej visade ständerna större tillmötesgående och förtroende; men när man af de
anteckningar, som åtskilliga af hans motståndare hafva efterlemnat, lär känna,
med hvilken ytterlig hätskhet de betraktade alla hans åtgöranden, måste man
erkänna, att ej heller de voro rätta männen att återställa enighet och
förtroende, och denna uppfattning vinner en sorglig bekräftelse af de
handlingar, hvartill flere än en ur deras led sedermera gjorde sig skyldiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
