Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en retfull likgiltighet, hånade »pöbelns» nit och utspridde, att konungen med
dalkarlarnes tillhjelp ämnade plundra bauken.
Från Dalarna skyndade Gustaf till Vermland och Göteborg för att der
ordna försvaret mot Danmark. Detta rike hade helst önskat undvika allt i
deltagande i kriget, men i loljd af äldre fördrag nödgades det efterkomma I
Rysslands fordran att göra en diversion från norska sjdan. Den 19 augusti 1788
tillkännagaf det danska hofvet sin afsigt att deltaga i striden, den 24 september
inryckte öfverbefålhafvareu, prins Karl af Hessen, med 9 500 man i Bohuslän,
och sedan han den 29 vid Q v is t rum tillfångatagit en svensk härafdeluing
under öfverste Tranefelt, låg vägen till Göteborg öppen. Här befunno sig
försvarsanstalterna, som det vill synas i följd af landshöfdingens,
generallöjtnant Durietz’, försumlighet, i det uslaste skick, och allt hopp om räddning
syntes redan ute, då konungen sent på aftonen den 3 oktober anlände till
staden. Han mottogs med hänförelse af borgerskapet, och tack vare dess
offervillighet lyckades han j
iuom några dagar sätta
staden i godt forsvarsskick.
Emellertid kom det ej till
någon strid, ty den 9
oktober tvang det engelska
sändebudet i Danmark, Elliot,
prins Karl att upphöra med
tiendtligheterna, och kort
derefter drog sig denne
tillbaka till Norge. Kriget
var emellertid åter nära
att utbrista, då det i
början af det följande året
upptäcktes, att en svensk
löjtnant L. Benzelstjerna
haft för afsigt att uppbränna en rysk flottilj som öfvervintrade i Kjöbenhavn;
Gustaf hade gillat planen, men saken nedtystades, och Danmark nödgades
af England och Preussen att den 9 juli 1789 förklara sig neutralt.
Sedan det egentliga Sverige sålunda åter var fritt från fiender, ansåg
konungen tiden vara inne att äfven kufva de inre motståndame. Vid tiden
for hans afresa från Finland hade myteriet inom armeen nått sin höjdpunkt.
Anbudet om nåd förkastades, och med anledning af ett den 25 augusti 1788
af anjalaarmeen utfårdadt »avertissement» afgaf en mängd officerare vid
nästan alla svenska och finska regementen i Finland förklaringar, att de
gillade förbundets yrkande på fred och riksdagskallelse. Hertig Karl, som vid
konungens afresa erhöll öfverbefälet, visade sig så tillmötesgående mot de
missnöjde, att dessa ansågo honom såsom sin man. I strid mot konungens
order lät han fullständigt utrymma det fiendtliga området samt gjorde sig till
tolk för krigsbefälets yrkande på riksdag, och många hoppades, att lian i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
