Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska kriget 1808—1809. — Statshvillfningen 1809.
Frankrike, Ryssland och Danmark förena sig mot Sverige. — Försvarsanstalterna mot Danmark. —
Ryssarnes inbrott i Finland, febr. 1808. — Klingspors reträtt. — Svartholms och Sveaborgs kapitulation (man
orli april). — Adlercreutz, Klingspors generaladjntant april 1808. — Slagen vid Siikajoki och Revolaks (april)
samt ryssarnes reträtt. — Svenska härens nya reträtt (ang.). — Fördraget i Olkijoki, den 19 no v. —
Stats-liTälfningen, mars 1809.
Redan hade Gustaf Adolfs nycker medfört förlusten af Sveriges tyska
besittningar. Men härmed var ej måttet rågadt. Ett ännu svårare lidande,
det bittraste näst fäderneslandets undergång, skulle den olycklige monarken
bereda sitt folk.
Efter slaget vid Friedland inträdde en ödesdiger vändning i vår
verlds-dels politiska förhållanden. Den 25 juni 1807 sammanträffade Napoleon och kejsar
Alexander i Tilsit (i Ostpreussen), och följden af detta möte blef ej blott, att
Ryssland och Preussen slöto fred med Frankrike (den 7 och 9 juli 1807), utan
ock att vesterns och österns mäktigaste herskare förenade sig till det öfriga
Europas undertryckande. För att förstöra Englands handel och industri och
derigenom kufva denna på hafvet oöfvervinnelige motståndare, den enda makt,
som ännu förmådde sätta gränser för hans välde, hade Napoleon beslutit att
förhindra all handel mellan fastlandet och England, och till detta försök, det
sa kallade kontinentalsystemet, lofvade Alexander nu sin medverkau.
Sär-skildt åtog han sig att förmå Sverige till dess antagande eller, om detta ej
lyckades, att med vapenmakt betvinga denne sin förre bundsforvandt, hvilken
Napoleon betecknade såsom »Rysslands geografiske fiende», och hvars
besittningar i Finland nu såsom alltid lockade den moskovitiska roflystnaden.
Hvad som skulle blifva följden af denna öfverenskommelse var på grund
af Gustaf Adolfs kända halsstarrighet ej svårt att förutse. Den olycklige
monarken beherskades vid denna tid fullständigt af sina lidelser. Hans beslut
att ej förlika sig med Napoleon var fastare än någonsin, och för
tillfredsställandet af denna »fixa idé» drog han ej i betänkande att uppoffra det folk som
blifvit honom anförtrodt. Han tillbakavisade sålunda Alexanders uppmaningar
häraf under hösten 1807 blef allt tydligare, att Ryssland förberedde ett anfall
mot Finland, vidtogos dock ej några anstalter till detta lands försvar, utan i
stället hängaf sig Gustaf Adolf åt vidtsväfvande drömmar om eröfringar från
Danmark. Mot detta rike föröfvades nämligen vid denna tid en våldsgerning,
jemförlig med den, som af Ryssland förbereddes mot Sverige. Befarande att
Danmark skulle förena sig med Napoleon, sände den engelska regeringen
utan krigsförklaring en flotta till Öresund och tvang genom
bombardering af Kjöbenhavn (den 2—5 september 1807) den danska regeringen att till
England utlemna sin vackra flotta, och af denna händelse, som dock lika väl
som Napoléons våldsgerningar synes, hafva bort såra en ömtålig rättskänsla,
hoppades Gustaf Adolf att kunna skörda åtskilliga fördelar; under sådana
förhållanden var det ej underligt, att Danmark af Napoleon lät förmå sig att
öka antalet af Sveriges fiender, och så bildades mot vårt fädernesland ett fruk-
S ver iges historia. V. 24
att medverka till Östersjöns stängande för engelsmännen; men ehuru det i följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
