Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af deuna sin ställniug. Undér förmyndarregeriugen skildes riksdrotsembetet
från justitiekanslersembetet, men 1796 förenades de åter. Då kansliet 1801
upphäfdes såsom kollegium, blef revisionsexpeditionen etb sjelfständigt verk
(nedre justitierevisionen), och statssekreterarne blefvo blott beroende af
kanslipresidenten. Huru detta embete, som efter drotsvärdighetens återupplifvande
ej erhöll fullt samma höga betydelse som förr, mellan åren 1785 och 1792
lemnades obesatt, samt huru dess innehafvare derefter en tid benämdes
rikskansler, är i det föregående berättadt. Under frihetstiden tillkom for öfrigt
den 11 oktober 1756 ett nytt centralt embetsverk, kommissionen öfver
tabellverket.
Med afseende på länsstyrelsen och domstolsväsendet återgick man
efter Karl XII:s död fullständigt till de gamla formerna, och det gustavianska
tidhvarfvet medförde häri ej någon förändring. Sjelfva rättskipningen
förbättrades emellertid väsentligt genom 1736 års nya lagbok, men äfven på
detta område utöfvade tidens skötesynd, bestickligheten, ett menligt inflytande.
Om det ringa utrymme, som frihetstidens strängt byråkratiska
samhällsskick lemnade for kommunal sjelfstyrelse, är förut (sidan 213) talad t, och
lika litet kunde någon sådan utveckla sig under den gustavianska perioden, ty
om embetsmannaväldet då också inskränktes uppifrån, blef det dock nedåt
lika förherskande. Fullständigt var dock ej den gamla sjelfstyreisen
tillintetgjord. I Norrland höllos ännu landsting, och i Dalarna ser man dem åter
väckas till lif under 1740-talets oroligheter. För öfrigt fortfor menigheten
att genom nämden utöfva inflytande på rättskipningen, och inom socknarna
deltog den under presterskapets ledning i den kyrkliga förvaltningen.
Såsom grundval för rikets krigsmakt bibehölls orubbadt det under
föregående tidhvarf upprättade indelningsverket. På det mindre fördelaktiga
inflytande, som frihetstidens statsskick och det allt för långt utsträckta
boställs-lifvet utöfvade på andan inom officerskåren, lemnar tidens krigshistoria
åtskilliga bevis: 1808 kan man dock ej klaga öfver något dylikt, hvilket sannolikt
bör tillskrifvas den erfarenhet, som vans genom 1788—1790 års krig. En
lärdom, som det pommerska kriget gaf, var, att den svenska armeen i
synnerhet led brist på lätt kavalleri, och följden häraf blef upprättandet af den
trupp lätta dragoner, som sedermera till belöning för sin medverkan i 1772
års statshvälfning förenades med gardet (lifgardet till häst). Efter freden i Åbo,
som fullständigt blottade Finlands sydöstra gräns, blef detta lands skyddande
det mål, på hvilket försvarsanstalterna förnämligast riktades. Planen härtill
uppgjordes af Augustin Ehrensvärd och gillades af 1746—1747 års riksdag.
Medlen blefvo Sveaborgs anläggning och upprättandet af en finsk
skärgårds-flotta, som 1756 jemte de’ i Stockholm stationerade galererna stäldes under
armebefalet (armeens flotta). Om denna inrättnings vidare öden är förut
berättadt (se s. 177, 207 och 273). Under Gustaf Illrs tid tillkom dessutom
for sjelfva gränsens skyddande den så kallade savolaksbrigaden. Hvad
armeens styrka angår, beräknades den till omkring 50000 man.
Till örlogs flottan gåfvos väl under frihetstiden ej obetydliga anslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
