- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
415

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äfven den besticklighet, som under frihetstiden gjorde sig gällande inom det
politiska lifvet och till hvars belysande må anföras, att hufvudmannaskapet
på riddarhuset vid arfskiften inom adliga hus plägade upptagas bland boets
tillgångar. Lättsinnet visade sig tydligast i förhållandet mellan könen. Att’
hit hörande ämnen i tal och tryck behandlades med större frihet, än som nu
anses tillständigt, var visserligen ej någon nyhet för detta tidhvarf, men en
sorglig sådan var, att kränkandet af äktenskapets helgd nu inom de högre
klasserna nästan blef en modsak. Vid skildringen af Gustaf III:s hof hafva
vi redan haft anledning att vidröra detta förhållande, men en orättvisa är
att, såsom ofta sker, gifva Gustaf III ensam skulden härför. Tidens
synnerligt rikhaltiga skandalkrönika vitnar, att lättfärdigheten i sjelfva verket redan

under frihetstiden egde stor utbredning, och då Gustaf III tillät den att fritt
gripa omkring sig inom hofvet, visade han sig i detta liksom i så mycket
annat blott såsom ett barn af sin tid; men visserligen är det sant, att det
efterdöme som hofvet nu gaf i hög grad bidragit till det ondas förvärrande.
Ehuru man sålunda var benägeu att i ett visst hänseende medgifva qvinnan
en synnerligt stor frihet, gjordes dock föga för att bereda henne en verklig
sjelfständighet. Visserligen fordrade goda tonen, att damer af verld skulle
erhålla en viss grad af bildning, men denna var temligen ytlig och bestod i
allmänhet blott i några estetiska färdigheter samt framför allt i förmågan att
kunna uttrycka sig på modspråket — franskan. Undervisningen var också
ofta öfverlemnad åt utländska guvernanter eller språkmästare, hvilket bruk
emellertid i 1766 års öfverflödsförordning belägges med en hög afgift.

310. Kaffebeslaget.

UpplrSde fr&n öfrerflödsfororduingarnas tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 10 16:16:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free