Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till medelklassen och allmogen sträckte sig väl i allmänhet ej den ofvan
-omtalade upplösningen inom familjlifvet, men på den senare samhällsklassen
inverkade bränvinets öfverdrifna bruk synnerligt menligt. Förgäfves ifrade
fosterlandsvänner såsom Linné mot denna dryck; den vann allt större och
större spridning och blef i följd häraf under detta tidhvarf ett synnerligt
vigtigt föremål för lagstiftningen. Den 7 september 1741 utfärdades den
första egentliga bränvinsförordningen; genom densamma blef
husbehofs-bränning medgifven åt fastighetsegare. För de vigtigaste af de förändringar,
som denpa lagstiftning sedermera undergick, är i det föregående redogjordt
(s. 144, 167, 270 och 316); här må blott tilläggas, att husbehofsbränningen
vid 1800 års riksdag mot en viss bevillning å nyo allmänt frigafs.
I följd af bränvinets spridning torde väl bruket af öl något hafva
minskats, men tillverkningen af denna dryck var dock fortfarande en vigtig
näringsgren och bedrefs äfven i enskilda hus, i synnerhet på landet, med stor
omsorg. Inom de högre samhällsklasserna var vin fortfarande mycket i bruk,
och af 1766 års öfverflödsförordning visar det sig, att äfven punsch redan
varit en vanlig dryck. En stor förändring i lefnadssättet var, att potatis,
te och kaffe nu började användas. Den sist nämda drycken förtärdes ej blott
hemma i husen, utan ock på offentliga så kallade kaffehus, hvilka i synnerhet
i Stockholm ofta tjenade till politiska klubblokaler. Vid midten af
1700-talet synes dock kaffet ej hunnit blifva en allmän nödvändighetsvara, ty ännu
infördes årligen deraf blott omkring 26000 skålpund (omkring 11000
kilogram) och förbudet deremot i 1766 års öfverflödsförordning tyckes ej hafva
framkallat något särskildt missnöje, men då detta förbud 1794 förnyades,
uppväckte det en allmän saknad. Den dag, då det trädde i verkställighet, firades
i nästan alla hus i hufvudstaden med en sorgfest, och öfver hela riket
öfver-träddes det i smyg. Att Gustaf IV Adolf vid sitt tillträde till regeringen
åter frigaf kaffedrickningen mottogs derför med allmänt jubel; glädjen blef
-dock ej långvarig, ty 1799 blef förbudet förnyadt, men äfven nu visade det
.sig omöjligt att upprätthålla.
Tobakens bruk grep under detta tidhvarf allt mer omkring sig. Inom
de högre kretsarna var snusandet under denna tid i synnerhet på modet,
men äfven tobakspipan egde här ifriga beundrare — bland andra hertig Karl.
Äfven denna öfverflödsvara sökte man, ehuru förgäfves, motverka genom
lagstiftningen; något allmänt tobaksforbud utfärdades väl ej, men bruket belädes
flere gånger med skatt, och enligt 1766 års öfverflödsförordning var det i
allmänhet endast tillåtet för personer som fylt 21 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
