Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi tillkommelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 170 —
den yttersta nöden, i den sista kampen. "Du är när mig; din
käpp och staf, de trösta mig."
Mången själ hår liksom förvånad utbrustit: "Man har sagt,
att det skulle vara mörkt i dödsdalen; men o, det är ljust i
dalen." För mången har under hans sista’stunder på jorden en
flik af den förlåt, som döljer härligheten för de dödligas blickar,
blifvit lyftad och de hafva fått skåda derin, såsom t. ex.
Stefanus fick göra. (Ap. G. 7: 55—56.)
Då Johan Arndt på sin dödsbädd uppvaknade från en kort
slummer, utbrast han med fröjd: "Vi sågo hans härlighet såsom
den af Fadren enföddes härlighet." Då hans hustru frågade
honom: "När han hade sett denna härlighet," svarade han: "Nu,
nu har jag sett den! O hvad det är för en härlighet; det är en
härlighet, som intet öga sett och intet öra hört och i ingen
menniskas hjerta uppstigit; denna härlighet har jag sett."
Kort derefter afsomnade han, sedan han yttrat: "Nu har jag
öfvervunnit!"
Om dem, som dött i tron på Kristus, säger skriften, att de
af somnat. Så säger Jesus om Jairi dotter: "Flickan är icke
död, utan hon sofver," och om Lasarus: "Lasarus, vår vän, sof ver."
Och på många ställen i Pauli skritter finna vi samma talesätt.
Hvilken betydelse ligger då väl deri? Menas det väl, att de
sofva en så tung dödssömn, att de äro helt utan medvetande
och förnimmelse och liksom förintade intill uppståndelsens
morgon? Bort det! Då skulle Paulus säkerligen icke kunnat säga:
"Kristus är mitt lif och döden är min vinning.u Ty lifvet, om
ock ett lif i fattigdom, försakelse och mångahanda bedröfvelser
och lidanden, såsom Pauli lif var, är dock värdefullt och saligt,
då det är ett lif i och med Kristus. Och Pauli djupaste
hjertebegär och mål var att vara funnen i Kristus och att fatta och
känna honom allt fullare och innerligare. Detta var för honom det
som gaf lifvet värde och betydelse. (Fil. 3: 7—11). Han såg
det såsom en stor nåd att få tro på Jesus och vara delaktig i
allt det stora och härliga, den öfvervinneliga och outgrundliga
välsignelse, som den troende själen eger i honom. Men han
tyckes betrakta det såsom en ännu större nåd att få lida för
hans skull. (Fil. 1: 29). Ty liksom lidandet för Kristi skull
kommer af tron på Jesus och är ett vittnesbörd om den
gemenskap, hvari själen står med honom, så införes man ock
derunder i den allrainnerligaste gemenskap med honom. Och häraf
förstå vi, huru öfver allt annat dyrbar Jesus och gemenskapen
med honom i hvarje afseende var för Paulus. Skulle nu döden
hafva utestängt honom från den medvetna gemenskapen med
Jesus och hvilan i frälsarens sköte, så kan man icke förstå, huru
Paulus skulle kunnat kalla den en vinning. Han säger ju ock
i sammanhang med sitt tal om döden såsom en vinning och
tydligen åsyftande den: "Jag åstundar att bryta upp vara med
X^istus, hvilket vore mycket bättre." Han väntade sig alltså,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
