Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små bref till nyomvända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Små bref till nyomvända.
Af E G-n.
Benjamins lott.
Af hans fullhet
Af hans nåd är hela jorden full
Ps. 104.
Jen verkande orsaken till all utveckling inom naturens verld
är emottagande. Från mossan upp till naturens yppersta
alster är samma Iag gällande. Fritt emottagande af passande
näring befordrar växternas lif, men afbruten korrespondens med
gifvande orsaker hämmar deras utveckling. Plantan lefver så
länge hon är behöfvande och i stånd att emottaga, men dör,
om hon icke andas genom bladen och upptager näring af jorden
genom rötterna.
Som en lefvandegjord själ är äfven du samma Iag, gällande
för lifvet, underkastad. Och du är genom nya födelsen gjord
till barmhertighetskäril, begåfvad med förutsättningar för att
känna hvad som är oss skänkt af Gud. Vill du underordna
dig lagen för emottagande?
Det gifves ock en annan sida i lagen för emottagande.
Den frikostighet, hvarmed naturen tränger sig inpå hvarje del
inom växtriket för att gifva, bevisar tydligen skaparens
angelägenhet om att alla dess behof må uppfyllas. Liksom den
sinnrika inrättningen hos hvarje organ för emottagande bär
tydliga spår at den omsorg, som blifvit nedlagd på deras
konstruktion, så är ock deras omgifning full af allt, som är nödigt för
behofvens tillfredsställande. Daggen faller på gräset, solens
varma strålar falla på rosen, der hon står, luften tränger sig in
genom hvarje liten springa, den jord, som sluter sig tätt omkring
trädets rötter, är redo att gifva det sista af sin fetma. Inom
naturen synes behofvet att gifva alltid vara större än
emottagandet. En påträngande lifsfullhet står vid dörren och klappar
på med stigande enträgenhet.
Det nya lifvet. Skriften talar om Gud, alltings upphof,
såsom den lefvande. Som den evige allt omfattande Guden har
han behof att gifva, och från honom har den nyss anförda lagen
sitt upphof. Den kärlekens trängtan, som ej kan vara ensam,
föranledde honom att skapa en hel verld, som hvarje stund
beror af honom. Men denna jord är endast nedre våningen af
hans verkstad.
Störst verkar han inom Andens verld. Hur uppenbaras
icke hans eviga gudomskärlek och vishet i församlingen! Den
skrifna uppenbarelsen, liksom ock hans ledning med hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
