Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små bref till nyomvända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229 —
en af oss, rödjer hans faderliga omsorg. Tåligt upprepande af
samma nådesunder och Andens milda dragande är en ständig
påminnelse om, att han vill träda i närmare förbindelse med oss
och våra behof. Anden liknar en moder, hvars spenar drypa af
mjölk, och derför säger Jesus: Om någon tror på mig, af hans
lif skola, såsom skriften har sagt, flyta strömmar af lefvande
vatten. Källan måste låta sin klara våg framvälla, bäcken
vattnar sina stränder. Och Herren måste gifva. Joh. 3:14; 4: 4, 34.
Och du är af honom, ett kärl för emottagande. Solen
väcker naturen och blomman ur jorden för att gifva; och du är
väckt af Anden för att känna Kristi kärlek och den tillkommande
verldens krafter. De milda krafter, som väckte din själ ur
döden till lif, är din lifsluft, likasom blomman indricker den sol,
som väckte henne till lif. Och du behöfver icke ängslas för
din andliga tillväxt. Alla krafter, som befordra lifvet, äro
förhanden i din omgifning, fullare och verkligare än på naturens
område.
Se på liljorna, huru de växa! Lika litet som deras
skönhet är produkten af deras möda, är den troendes tillväxt en
frukt af egna ansträngningar. "De arbeta icke, ej heller spinna
de; men jag säger eder, att icke ens Salomo i all sin härlighet
var så klädd som en af dem." Men hvarifrån hemta de sin rika
färgstoff och sköna vällukt? Från omgifningen. Och de lida
aldrig af någon konkurrens, ty hvad de förbruka är endast
droppar från naturens ocean. Men hur komma de i besittning af
sin rikedom? Genom emottagande. Stilla under inflytande af
utom varande krafter växa de och klädas i skön dräkt, såsom
barnet näres och klädes af sin moder.
Hvarför icke du! Kära Guds barn, ser du icke än din
faders rikedomar? Skola dina beräkningar sänka dig under
naturens låga ståndpunkt i detta afseende. Hvad behöfver du?
Innan karavanen sattes i rörelse mot Josefs land, hade
patriarken noga öfvervägt sin ställning. Efter kunskapen om sina
behof räknade han — tomsäckar. — Ack, säger du, jag är idel
tomhet och behöfver hela hans fullhet. Och hvad mer, min
älskade, hans fullhet är för dig. Ordet vardt kött, och han bodde
ibland oss, full af nåd och sanning, och vi skådade hans
härlighet. Den var helt och hållet vår egen: Vi skådade! Och af
hans fullhet hafva vi alla fått, och nåd för nåd. Joh. 1. Rotens
fetma och stammens flöde äro för grenen, bladen och frukten.
Du är hans lilla gren, som nyss har öppnat din första
bekännelseknopp, och växer endast genom att förblifva i honom. Du har
mycken tomhet, han mycken fullhet.
"Fullhet" är naturens sång. Den blyga majviolens doft och
lärkans sång i våren, naturens saftiga grönska och de mogna
sädesfälten sjunga denna koral: "Af hans fullhet! Af hans
fullhet!" Vindarnas sus och regnets milda skurar, men äfven
rimfrost och snö instämma i naturens jubelsång: Af hans fullhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
