Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något från evangelistmötet i Gonäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 258 —
Dalarne. Det kändes skönt för oss evangelister att få träffas, då vi en»
läng tid varit skilda åt på muren, der man hvar for sig hållit på med
att bygga och arbeta r Herrens namn. Vi äro ju jnte många evangelister
i denna provins. Och vi hafva haft ett stort arbetsfält; och Gud vare lof
rummet vidgar sig allt mer och mer. Systrarna H. Andersson och Judith
Bergström ha varit i en ganska aflägsen och mörk socken, der den andliga
verksamheten är mycket ringa och der de få trpen.de icke veta hvad det
är att kallas med olika såmfundsnamn; O om Herren ändå finge gifva sin
stora gåfva åt de troende: nämligen den första kärleken. O att det snart
blefve, som det var i den första lär jungahopen, ett hjerta och en själ!
Vi samlades från skilda håll lördagen den 11 iuni kl. 7 e. m., då
evang. Thilda Skyllert öppnade mötet med att läsa Ef. 2: 17. — Det var
ett välsignadt budskap, som aposteln Paulus skrifver till de troende i
Efesus. Han har kommit! Hvilken fröjd för dem, att Kristus kommit
också till dem! De behöfde icke vänta honom. Då Herren Jesus kommer
till oss, och vi fö ett möte med honom, blir det i sanning känbart. Han
kommer på många sätt till oss menniskor. Han kommer och gör synden
bitter och vederstygglig, ja förskräcklig; han kommer både med nöd och
nåd till hjertat. Denne man, som skrifver detta, fick ett möte med Jesus.
Herren kom till honom på ett ovanligt sätt; han omgaf honom med ett
sken från himmelen. Den stolte mannen Saulus förskräcktes för skenet.
Det hjelper intet, att man är den eller den; inte hjelper det att man har
fullmakt från menniskor, att man står i den eller den församlingen. Allt
menskligt ramlar, då man får möte med Jesus. Saulus föll på sitt
ansikte och frågade, då han hörde rösten: Hvem är du Herre? Svaret blef:
Jag är Jesus, som du förföljer. Min vän, kanhända du förföljer Jesus i
dag ? Och kanske du dertill menar, att du gör Gud en tjenst dermed. Må han
få komma till dig i dag och göra synden bitter och förkunna evangelium
om frid. frid för dem, som fjerran äro, frid för dem, som nära äro.
Judith Bergström anknöt sitt vittnesbörd till Joh. 14:27. Frid
efterlemnar jag åt eder o. s. v. Det är for mig den största glädje, att jag för min del
fått frid i min själ. Det är stort, att Jesus icke tog friden med sig, utan
lemnade den kvar åt sitt folk och sina lärjungar. Den menniska, som icke
har frid i Gud, söker sin frid i verlden, i rikedom i nöjen, i ära
och så vidare. Mem o, hur tomt är icke allt hvad verlden har, hur kort
dess nöjen vara. Men då Guds frid får komma in i hjertat, så blir det
ett nytt lif, då blir det frid äfven i hemmet, der ofrid har herrskat. Har
du. frid, min vän?
Undertecknad läste Luk. 4: 18—20 och framhöll Jesu egna ord, som
han uttalade i Nasarets synagoga, att han är oss af Gud gifven till att
läka förkrossade hjertan, till att förkunna de fångna frihet, de blinda syn
etc. Tack vare vår Gud. som har sändt oss en sådan läkare, som kan
läka sargade hjertan, öppna ögon, hela alla sår.
Så var idagens möte slut, och vi fingo gå hvar och en till sitt.
Söndagsmorgoneno kom, då vi fingo samlas åter. Menniskor kommo
från när och fjerran. Angbåtshvisslan tillkännagifver att många af våra
vänner från norr äro i annalkande. Vi sjunga nu några sånger, och några
bedja Gud om hans närvaro. Undertecknad öppnade mötet med uppläsandet
af Luk. 18: 40—43. — Det är för oss så dyrbart att se, huru Jesus
stannar inför dem, som äro nödstälda, och frågar: "Hvad vill du att jag skall
göra dig?" Så frågar Herren en hvar af oss. Hvilket svar gifver du dia
vän?
Judith Bergström vittnade derefter. Det gläder mig1, att Herrreo
är en vän, som’möter oss i lifvet och bevisar ds* godt. Förblif i honom.
Ban kommer för att upphemta sina vänner. Löftet står lika fast som
någonsin.
? Hilma Andersson läste Es. 55: 2—3. — Herren talar till sitt folk och
stiger: Hören mig! O hvilken förmån är det icke att höra Herrens röst.
Han talar hjertespråk. Vi minnas hur genomträngande hans
stämma var, då vi först hörde den. Han säger: Vänden edert öra till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
