Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från en resa i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265 —
Andens tempelbyggnad af lefvande stenar en dag skall vara färdigt,
skall det blifva ett evigt ämne för änglarnes beundran och Guds och
Lammets outsägliga fröjd (Jud. 24). Men huru mycket haf icke också
denna tempelbyggnad kostat såsom Petrus skrifver: Vetande att I icke
med förgängliga ting, silfver eller guld, hafven blifvit återlösta från edert
fåfängliga fäderneärfda lefverne, utan med Kristi dyra blod, såsom
ett felfritt och obesmittadt lams. (1 Petr. 1: 18, 19).
Under årtusenden hafva förberedelserna och sedan det egentliga
byggningsarbetet pågått, och hvem kan räkna de heliga offer, som
kärleken frivilligt framburit till detta vår store Guds stora företag, som huru
outsägligt väldigt det är, och huru stora hindren än äro och huru
mycket fienderna än söka att, under stundom under vänskapens sken,
hindra det, dock måste hafva framgång och nå en härlig fullbordan. När
detta tempel såsom fullfärdigt inviges, skall det ej blifva en
blandning af höga fröjderop och högljudd gråt, såsom det var, då grunden
till Serubabels tempel var lagd, och såsom gråt och fröjd blandas
under arbetet på detta andliga tempel. Det skall vara en stor fröjd. Vår
mun skall fyllas med löje och vår tunga med jubel. Då skall ingen
ångra att han gjort, offrat och lidit för mycket, om han ock insatt hela
sitt lif och allt sitt intresse i det stora verket, om han fått gifva sitt
lif såsom martyr, eller tillfölje af ett mördande klimat i främmande
hednaland eller eljest ådragit- sig "förtidig" död under ett hängifvet
utförande af arbetet på den del af muren, der han fått sin plats.
På kvällen samma dag hade jag möte i Byslåtterna. Jag hade
im kommit inom Kinne-Vedum socken, som jämte Fölösa hör till
Forshems pastorat. Här hafva några gudfruktiga prester verkat under
senare tider. Bland dessa den kände pastor Mårdberg, numera
adjutant i frälsningsarme’!}, som i sina yngre dagar här upphöjt
frälsningens banér. Vid hans hitkomst rådde idel mörker, död och
okunnighet. Hans vittnesbörd ljöd derför för menniskorna såsom dårskap.
Oförstådd och bespottad pekade han dock stadigt på Guds Lam, som
borttager verldens synd. Och som det var "eld och blod" i hans
predikan, så blef den till lif och frälsning för åtskilliga, ehuru den tid han
verkade här såsom prest var kort.
När man ser de många oftast små kyrkorna, hvarmed åtminstone de
trakter af Vestergötland jag nu besökte äro öfversållade, så kan man
icke annat än önska zi hjertat att ett lefvande Jesu Kristi evangelium
förkunnades till frälsning för syndare i dessa många gudstjenstlokaler.
Hvilken välsignelse skulle det ej vara! Men nu är det hela merändels
ingenting annat än döda, tomma ceremonier och ett ordkram utan inre
mening och sanning. Man nalkas Herren med sin mun och hedrar honom
med lapparne, under det hjertat är fjerran. Predikan är ofta, i stället för ett
af hjerteöfvertygelse framsprunget vittnesbörd om Jesus, en död, mer
eller mindre renlärig förkunnelse af vissa dogmer, som, om den också
framföres med vältalighet och naturlig kraft, dock lemnar syndaren
oberörd i hans innersta och lika sofvande i sina synder och sin
egenrätt-färdighet som någonsin.
Och man vill gerna så hafva det. Verlden vill bedragas, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
