Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från en resa i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— -26G —
det sanna ordspråket. Drummond talar om eremitkräftan, som tager
sin bostad i oftast en snäckas skal. Huru lättvindigt finner hon ej på
detta sätt skydd och "frälsning" undan farorna, som hota hennes lif! Så söka
många sin tillflykt inom kyrkans hägn. I stället för att göra
frälsningen till en personlig angelägenhet, ingå genom sinnesändringens
trånga port och sedan arbeta med fruktan på sin frälsning — utfinna
de den bekväma utvägen att lemna sin salighetssak i kyrkans och
presternas händer, för att så utan möda och kamp, utan försakelse och
brytning med kött och verld ernå en förment trygg ställning, en salig död
och en evig himmel. Man lyckönskar sig kanske till att ega en "ren
lära och rena sakramenter", eller man söker sitt skydd och sin tillflykt
under en stor religiös personlighets namn, hvilkens trogne lärjunge
man menar sig vara, öfver hvilken man berömmer sig, och med
hvilkens namn man pryder sig, såsom t. ex. Luthers, utan att dock ega
den personens tro, ande och lif. O, huru jämmerligt man bedrager sig
sjelf! Skall religionen vara något verkligt, så måste den vara ett
personligt förhållande till Gud, en den enskildes lifsgemenskap med Gud,
en erfarenhet af Guds nåd i ens eget hjerta, ett upplefvande af
bibiens sanningar. Annars är den intet — intet annat än det största och
förfärligaste sjelf bedrägeri.
Drummond säger om eremitkräftan, att det arma djuret gör en
mycket ömklig figur, när det drages utur sitt främmande omhölje, sitt
lånta eller inkräktade hus. I stället för skal förefinnes blott en tunn
hinna, mycket ömtålig, och hela kroppsbyggnaden har undergått en
betydlig urartning, just derför att djuret sökt att till så der billigt pris
förskaffa sig skydd och frälsning. I stället för att utvecklas har det
förkrympt och lidit en ohjelplig skada.
Så, i stället för att anden skulle utvecklas till sina förmögenheter,
blir den förkrympt och vanstäld och kommer allt mer bort från Gud och
sin af Gud satta bestämmelse, då menniskan söker sitt skydd, sin
"frälsning" i någon blott yttre gudaktighetens form, då hon lånar en annans
skal, lånar ord, bekännelse, lära, som för en annan varit ande och lif,
sanning och verklighet, men för en sjelf är endast bokstaf och form,
ett tomt skal, tryggar sig vid ett kyrkosamfund, ett stort religiöst
namn o. s. v.
Och hvilken bedröflig figur skall man ej göra en dag, då man
kommer att tvingas fram ur sitt skal och står naken och blottad inför
Gud i sin vanära och skam, oduglig för Guds rike, emedan man gjort
sig sjelf oduglig för detta lifvets rike, der allt lefver, rörer sig och
har sin varelse — icke i former och ceremonier, utan i lefvande Gud,
der man af hjertat lofprisar — icke kyrka och ren lära, icke Luther
eller Schartau — utan Guds Son!
Naturligtvis är fara för handen att likna eremitkräftan äfven inom
fria religiösa samfund. Faran är större ju mer samfundet fått en fast
form och man begynner känna sig trygg och belåten med sin bibliska
samfundsordning, sin rena lära, sina vältaliga och begåfvade
predikanter. Härmed har jag naturligtvis ej velat förkasta göd ordning,
biblisk lära och sådana gåfvor, som Gud enligt Ef. 4: 11 insatt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
