Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från en resa i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 267 —
sin församlings uppbyggelse. Men intet af allt detta duger att sätta
i stället för Gud, erfarenheten af sanningens kraft i hjertat, och lifvet i
Guds Sons tro.
Så har jag då återigen gjort en i läsarens tycke kanske allt
för lång utflykt från skildringen af min resa. Men som detta är
tankar, som med ny kraft trängt sig på mig under min resa och med
anledning af hvad jag sett och hört under densamma, så torde det ej få
anses olämpligt att infläta dem bland mina enkla reseminnen. Den, som
haft tålamod att följa mig ända; hittills på min resa, har nog kommit
under fund med att jag både här och der sökt gifva något för samvetet
och hjertat och icke blott en reseskildring.
Nu begifva vi oss emellertid af till den sista mötesplatsen
Lockerud i Leksbergs socken, I1/a fjerdingsväg från Mariestad.
Efter ett förberedande kort möte på lördagsaftonen den 4 juni,
samlades vi på söndagen kl. 10 f. m., hvarvid efter ett bönemöte Oscar
Larsson från Långgälla, Kumla, läste 1 Petr. 2: 6—9 och talade om
den dyrbara hörnstenen och tryggheten af att hafva fått sitt fäste i
honom samt härligheten af att derigenom hafva kommit att tillhöra det
utvalda släktet o. s. v.
Amanda Olsson läste derefter Joh. 15: 11 samt betonade, att
det var en fullkomlig glädje att veta sig vara inympad i vinträdet, att
ega löftet att bära mycken frukt, att veta att rensningsknifven är i
den kärleksfulle och allvise vingårdsmannens hand och att den, som
börjat det goda verket också skall fullborda det — att hafva det stora
löftet om bönhörelse i v. 16 och om fadrens förhärligande (v. 8).
Undertecknad talade derefter, hvarpå pred. Jernberg afslutade
förmiddagens möte med Joh. 17: 24. Med ett köttsligt sinne kunna
vi ej trifvas i den härlighet, hvarom Jesus här talar. Vi måste hafva
ett sådant sinne och sådana egenskaper, att vi passa för platsen.
Delaktigheten af Guds natur gör oss redan nu härliga och sätter oss i
stånd att inkomma i den härlighet som skall uppenbaras på dem, som
älska Gud.
Tror du på Jesus, så gäller det att förblifva i honom och
inrätta hela ditt lif, din tid och och allt för att nå målet.
På eftermiddagen började Anna Landin att läsa om Jesu besök
i Betania (Luc. 10: 38—42). Huru vigtigt och angeläget att vid hvarje
möte intaga sin plats icke vid den eller den märkvärdige predikantens,
utan med Maria vid Jesu fötter. Men ock huru vigtigt att förblifva
der, på det man under lifvets brådska och bekymmer må förblifva i
Guds frid och icke blifva förströdd och utåtvänd.
Derefter talade åter Jernberg med ledning af 1 Joh. 3: 19 om
Guds outgrundliga kärlek, på grund hvaraf han tagit oss till sina barn
och vill genom Kristus borttaga våra synder och nedslå, bortskaf a
djefvulens gerningar. Talaren anförde från sitt eget lif och sin egen
erfarenhet gripande exempel på Guds kärlek och tålamod.
Sedan undertecknad till sist framställt Guds innerliga
barmhertighet mot förlorade syndare och hans allvarliga åstundan att frälsa hvar
och en af de närvarande, var äfven detta möte tillända. Vi hade för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
