Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Herrens tionde“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 345 —
som om han och hade rätt att få sin del deraf, äfven om tillredelserna
äro förenade med en smula besvär", anmärkte herr All vin med en viss
otålighet, ehuru han ännu fann det hela alltför oförklarligt för att kunna
blifva ond.
"Underligt huru bibelns ord ibland kan rinna en i minnet",
fortsatte Tackoffer småputtrande för sig sjelf. "Jag tänker på, huru
-det står om ’honom, som gifver oss allting rikligen till åtnjutande’ och
så å andra sidan står det: ’Huru skall jag vedergälla Herren alla
hans välgerningar emot mig?’ Skada att jag icke tillämpade detta på
persikorna."
"Har Tackoffer förlorat förståndet?" frågade husbonden, då den
gamla stängt dörren efter sig.
"Jag misstänker, att det tvärtom ligger en dubbel portion
förstånd i denna hennes galenskap", svarade hans hustru, med ett leende,
liksom ljus nu började uppgå för henne.
Den gamla negerkvinnan återkom i detsamma med persikokorgen,
nu till stor del beröfvad sitt innehåll. Hon började helt lugnt lägga
upp på en tallrik, hvad som ännu återstod.
"Detta är alltsammans. Barnen åto upp rätt många och sedan
lia de öfriga på ett eller annat sätt äfven gått åt. Ledsen att det icke
ünnes mera kvar; men hoppas ni vill hålla till godo med hvad som är.
För min del önskar jag, att det vore fem gånger så irrycket."
Det lyste plötsligt till i herr Allvms ögon, liksom ljus gått upp
äfven för honom. Han bet sig hastigt i läppen och frågade derefter
helt lugnt:
"Kunde du då icke hafva lagt undan några för oss, Tackoffer?"
"Visst hade jag det", svarade den gamla med en klang af ånger
i rösten, "och tro mig, nästa gång skall jag göra det. Trodde förr
att hvad som tillhörde någon, hade denne bästa rätten till; men så
fick jag höra, att ett mycket friare och kärleksfullare sätt att tjena
dem man älskar är att gifva hvad man händelsevis har, och då tänkte
jag att jag ville försöka på det . . . Det ser dock ut som om dessa
•ej vore rätt belåtna dermed, och gamla Tackoffer misstänker, att hon
måste gå tillbaka till det gamla sättet att tänka och ordna åt dem på
iörhand."––––––
"Förstår du, hvad Tackoffer menar med allt detta?" frågade fru
Allvin, då de båda makarna åter voro allena.
"Ja, jag förstår . . Lefvande åskådningsmateriel och praktisk
tillämpning ..."
"Och om hon skulle hafva rätt, om vårt tanklösa sätt att gifva
verkligen voro någonting likt detta?" Fru Allvin tystnade och såg
oroligt forskande i sin mans ansikte.
"Hon har rätt, Fanny, det fordras föga eftertanke för att inse
4etta. Vi kalla Kristus vår konung och mästare, vi tro att allt godt
vi hafva i denna verlden äro gåfvor af honom och vårt hopp med
afseende på det tillkommande är likaledes förlagdt i honom. Vibekänna
att vi icke äro våra egna utan tillhöra honom, att vi vandra mot ett
Mmmelskt mål och att vår förnämsta uppgift här nere är att tjena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
