Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Herrens tionde“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 346 —
honom. Och trots allt detta slösa vi stora summor på oss sjelfva, på
kläder, föda, bostad, nöjen och bekvämligheter af tusen slag, utan att
lägga af något för hans rikes intressen eller hans verks befrämjande.
Dertill lemnas endast de småmynt, som händelsevis blifvit öfver, sedan
alla egna behof och infall blifvit tillfredställda. Detta sätt att tjena
vittnar icke om särdeles mycken tacksamhet och kärlek, eller hur? . . .
Jag har på sista tiden tänkt mycket härpå", tillade herr Allvin
allvarligt, "ehuru jag, tyvärr, varit alltför liknöjd och kanske äfven alltför
sjelfvisk för att kunna komma till ett bestämdt afgörande eller vidtaga
någon förändring."––––––
Det blef mycket taladt vid middagsbordet den dagen, föga annat
fanns der att göra. Då de båda makarne slutligen lemnade det, gingo
de direkt in i mannens rum, der de gemensamt genomsågo sina
inkomster och utgifter samt af satte en viss del såsom "Herrens tionde",..
dervid följande Tackoffers exempel att gifva god ’råge’ på måttet. För
att kunna göra detta funno de, att det skulle blifva nödvändigt indraga,
flera onödiga utgifter — eller med andra ord afsäga sig åtskilliga små
bekvämligheter, som de så småningom vant sig vid och nästan börjat
anse oumbärliga.
En sak blir oss aldrig rätt kär, förr än den kostat oss någon
uppoffring. Då de nu närmare togo reda på olika missionsfält för att
bestämma hvad som skulle gifvas till det ena och det andra, insågo*
de missionens stora och härliga uppgift, såsom aldrig förut, på samma
gång de erforo ett hittills okändt intresse för dess framgång . . .
begynnelsen af den välsignelse, som uttalas öfver dem, hvilka "så vid
alla vatten."
Fru Allvin berättade Tackoffer om deras öfverenskommelse och
tillade leende, ehuru ögonen stodo fulla af tårar, "du ser att vi tagit
upp din ’systematiska plan’ att gifva, och att du således icke behöfver
svälta oss äfven till kvälls vard, du kära, trofasta, oförlikneliga gamla
Tackoffer!" . . .
Silas, som fått reda på husbondfolkets beslut på samma
hemlighetsfulla väg, som han lyckades få reda på allt, som tilldrog sig inom
de närmaste tio milen, kunde icke afhålla sig från att redan samma
afton delgifva den gamla negerkvinnan sina tankar häröfver, då denna,,
med ansiktet strålande af belåtenhet, intagit sin vanliga favoritplats på.
dörrtröskeln.
"Åhå, nu förmodar jag ni känner er belåten?"
"Belåten ja, o så belåten«, svarade Tackoffer med ett bredt leende.
"Välan", fortfor Silas, "jag vill icke förneka, att jag tror er
uppfattning vara den rätta. Jag tror ingen förlorar på att gifva åt
Gud, emedan Gud temligen visst ger det igen med högre ränta än
någon annan, eller hur?"
"Må så vara, Silas Kigelow, men tycker du icke det vore mycket
lågt, om du gåfve din bäste och trognaste vän en liten gåfva, blott
derföre att han skulle ersätta dig med en större?"
Visserligen, men . . menniskor tänka icke alltid rätt . ."
svarade Silas något tvekande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
