- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
347

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Herrens tionde“ -
Från vår hednamission. - Från Zulu.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— 347 —

"Nej, det göra de icke. När en gång alla tänka rätt och
handla rätt, då är det tusenåriga riket inne och då behöfves icke
längre något "Herrens tionde", ty då har kärleken nått sin fullkomning.
Gud gifve vi vore der snart", tillade den gamla negerkvinnan
tankfullt, "men i alla fall, jag är tacksam och glad öfver den strimma af
ljuset ifrån den dagen, som nått vårt hus i dag." Och hon steg upp
och gick in genom dörren med de vanliga orden på sina läppar:
"Tackoffer åt honom iag frambär med fröjd!" . .

(Ur aHemåt.")

*



Från vår hednamission.
Från Zulu.

Bethel den 6 juli 1898.
Älskade missionsvänner!

Nyalokohe si ya zima, ukuba
si kalehe kuyo, norna si könanorna
si ngeho. 2 Kor. 5: 9

(På zuluspråket).

Må denna sanning kunna besannas äfven på oss! Vår kallelse
såsom Herrens tillhörighet fordrar ej mindre än så. Huru fullt af glädje
och sällhet är ej vårt lif, då vi endast i allt ha såsom vårt mål att vara
Honom bdhagliga. Yttre omständigheter betyda då föga. Man känner
sig nöjd, ty man vet, att den Högstes välbehag hvilar öfver en. Åter
har en lång tid förflutit, sedan jag sist meddelade någon genom den kära
T. S., och mången torde derför ha undrat, hur det nu är på Bethel. Med
psalmisten kan jag dock af hjertat instämma: "Herren lefver, och lofvad
vare min klippa och upphöjd vare min frälsnings Gud." Ps. 18:47. Fastän
satan understundom visar, att han söker göra Guds verk om intet, så
går det likväl framåt och skall äfven så göra, tills antalet blir fullt af de
utvalda. Lofvadt vare Herrens namn!

Sedan jag sist skref till tidn., har jag häft 2 dopförrättningar här.
Vid den första var det 9, som begrof vos med Kristus. Vid den andra var
det 4. Af de sednare voro 2 från utstationen vid hafvet. Medlemmarnes
antal i församlingen är nu omkring 50. Åtskilliga ibland dem lefva ett
innerligt troslif med sin Gud; med andra är det nog sämre. Kan dock ej förnekas
att de öfvergått på Herrens sida. Det är ej så godt att med ens se allt och
kunna lemna alla från tidigaste barndomen inrotade vanor. Ölet, som
förut var dem så oumbärligt, har dock Gud fått, så långt vi kunna se,
befria dem ifrån. Som 1 kanske veten, så är detta folk mycket begifna
på snus. Med få undantag begagna de sig härutaf. Gerna skulle man
se att äfven denna oart blefve bortvisad från de troende. Men det synes
nästan vara omöjligt. Några ha likväl, Gud till ära, laggt äfven detta
åsido. Jag samtalade för några dagar sedan med en af de troende
kvinnorna vid hafvet angående dessa bjida saker. Hon sade, "att då Gud
frälste mig, tog han med ens bort all begärelse till ölet. Men det andra
var jag mera fast i. Jag bad mycket, men j^g kände likväl, att jag ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:02 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free