Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några afskedsord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 394 -
hand om, att om man kommer in på Jerusalems gator på fredagen —
muhammedanernas heliga dag — pågå affärerna nästan som vanligt,
under det att om man kommer in på lördagen «— judarnes sabbat — är
det lika stilla som på en söndag i England, Att turkarne ännu styra
Jerusalem är sant, men om man kan säga med full sanning, med blick
på de goda förhållandena, uti hvilka judarne der nu äro, att de
"för-trampa" Jerusalem, vet man knappt De 1260 årens fortrampande synes
nalkas sitt slut. Sionisterna tro, att judarne ej böra vänta att återfå
Palestina genom något direkt underverk från Gud, utan att liksom Esra
och Nehemia förra gången måste bekväma sig till att underhandla med
de dåvarande herrskarne i Palestina såsom Cyrus och i/arius, så måste
de äfven nu göra, begynna underhandla med sultanen, som de vilja kalla
Messias i samma betydelse som Cyrus i bibeln kallas "Herrens smorde %
Es. 45: I, ifall han gifver dem rättighet att taga hand om sitt land och
tillsätta en judisk ståthållare. På samma gång är det intressant att se>
huru ledarena af sioniströrelsen, hvilka i allmänhet varit reformjudar»
mer och mer begynna vänta på den verklige Messias.
D:r Nordau i Paris — tillsammans med chr Herzl i Wien, de två
förnämsta ledarne af rörelsen — har nyligen förklarat uti en af de 2 i
Jerusalem utkommande judiska tidningarna, att sionismens enda hopp
stode i samband med den väntade, af profeterna förut förkunnade,
personlige Messias.
Låtom oss aldrig glömma det stora sakförhållandet, att det folk,
som enligt bibeln är af Gud bestämdt till att blifva turkarnes efterträdare
till Palestina, blef organiseradt det år, då turkarne hade herrskat 1260 år
i Jerusalem. Den senare halfvan af de 2520 åren syntes sålunda, äfven
den, ha blifvit historisk liksom den förra. Låtom oss blicka mot östern^
och vi skola få se tecken efter tecken till solens uppgång!
Några ha emot "Himlauret", att det framställer och bevisar läran
om ett medvetet tillstånd emellan döden och uppståndelsen, och de, som
förneka detta, kunna nog finna åtskilliga procent af Himlaurets innehåll
som de anse vara galet. Andra ha emot det, att det bevisar, att vi ha
rättighet att vänta Herren när som helst och att intet finnes uppenbaradt
1 bibeln, som måste absolut inträffa, innan Herren kommer. Jag kan ej
heller hjelpa det, ty jag finner så vara bibelns tydliga lära. (Se ll:te
afdelningen af Himlauret).
Inträda märkliga uppfyllelser, finner jag icke först derigenom bevis
för, att han kan komma närsomhelst, ty de bevisen ha vi förut i bibeln^
utan dessa utgöra bevis för, att han ej kan dröja mycket längre.
Jag såg i en tidning, att någon klandrat mig derför, att jag icke?
skulle ha anfört första versen uti ett bibelcitat, nämligen 2 Tess. 2:2—9.
Hade den brodern sett efter litet bättre, hade han sett, att jag anförd©
2 Tess. 2: 2—9 i förbindelse med hvad andra velat derur bevisa, och då
måste jag ju taga. de verser endast, som de anfört, för att vara sann
(sid. 253 rad 6 nedifrån). När jag sjelf deremot anförde något ur 2 Tess.
brefvet, då tog jag hela kapitlet (se sid. 256 r. 17 nedifrån).
Jag vill gerna ha första versen med, den gör endast min bevisföring
så mycket skönare. Hade Paulus icke sett någon skillnad på "Herrens
dag" och "vårt församlande till honom", då hade han nog uttryckt sig
ungefär sålunda: "Men vi bedja eder, käre bröder, angående vår Herres
tillkommelse och vårt församlande till honom, att I icke hastigt låter
förskräcka eder såsom om denna händelse vore för handen. (Se för öfrigt
bevisen i Himlauret).
Någon hade trott sig finna i boken, att den försvagade tron på,
att släktingarna skulle frälsas Det är märkligt, och dock öppnar boken
de allra största utsikter derför, ja långt större, än man vanligtvis gör,
ja — till och med under sjelfva vedermödans tid -— utsikter och
antydningar, som ha kommit mer än ett Guds barns hjerta att jubla. Men att
icke en Lot bör vänta, tills en I4>ts hustru behagar sluta upp att "se sig
tillbaka", utan hellre fortsätta utan henne till berget för att icke sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
