Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några afskedsord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 395 -
blifva saltstod, det är klart. Det var ett ögonblick änglarna sade till
Lot: Skynda att få dina släktingar med dig utur Sodom, men- det kom
ett annat, då samma änglar sade: Rädda ditt eget lif, och tag med dig
dem, sopa äro redo, utan atf vänta på de andra,
Till sist ha en del haft emot, att jag föreslagit, att man skulle bedja
om Kristi tillkommelse och detta äfven gemensamt på någon viss dag
eller vecka. Guds församling har i århundraden bedt: "Tillkomme ditt
rike" och "Ske din vilje på jorden, som den sker i himmelen" — böner,
hvilkas uppfyllelse nödvändiggör Kristi tillkommelse — hvarför skulle
det då vara orätt att göra så?
En broder synes ha fått den uppfattningen, att en allmän
bönevecka t. ex. i påsken skulle bevisa, att Herren då absolut skulle komma
till påsken. Huru länge ha vi ej fått bedja för våra släktingar utan att
få svar! Det behöfves att "bedja", *söka" (efter orsaken till dröjsmålet)
och till sist "klappa". Så äfven rörande svar på bibelns sista bön.
Gifve Gud, att vi kunde fått svar genom en enda bönevecka, men,
om vi ej få, må vi dock ej gifva upp, utan öfva oss i tro, till dess vi få
svar, ja till sist "ropa derom natt och dag". Verlden blir i sanning icke
bättre, om Kristus dröjer. De ogudaktiga förökas långt fortare i antal
än de troende. Statistiken visar oss det sorgliga förhållandet, .att det nu
vid århundradets slut finnes omkring 200 millioner hedningar mer på
jorden, än vid dess början. Huru är det då med alla hedningar, som
blifvit frälsta? Ja, de beräknas till omkring 4 millioner, men som nu de
hedniska ländernas befolkning stigit så oerhördt (hvilket ju ock är fallet
i våra länder) står dock saken sålunda. Något tusenårigt rike före
konungens ankomst lär det sålunda ej blifva af, och dock hafva vi ett
viktigt arbete att utföra, nämligen att söka få brudeantalet fullt.
Aldrig kan jag sjelf nog tacka Gud för all välsignelse, som läran
om Kristi tillkommelse tillfört min själ; den har hjelpt mig att hålla mig
afsöndrad från verlden, hjelpt mig från att få en populär kristendom.
Den har äfven hjelpt mig att icke bortbyta arbetet på att få ut "den
lilla hjorden" med något, hvarigenom man velat förbättra hela samhället,
det vare sig i politiskt, filantropiskt eller moraliskt hänseende. Jag är
äfven tacksam till Gud, att jag fått skrifva boken "Himlauret". När jag
i dessa dagar i lugn genomsett densamma, har jag ej kunnat annat än
uppriktigt prisa Gud, att jag förliden sommar fick nåd af honom att på
så kort tid framställa så många af de mig så kära vordna sanningarna.
Jag kanske i främsta rummet har de omkring 150 evangelisterna,
hvilka med uppräckta’ händer på Torpkonferensen 1897 lofvade att bedja
för mig, under det jag skref, jemte många andra syskons böner både der
och annorstädes, att tacka för de många nya ljusstrålar, hvilka under de
saliga dagarna genomkorsade min själ.
Derigenom har boken fått sitt originella innehåll. Den är ingen
kopia, allraminst af Dimbleby. Dernäst är det väl det omkring 1,4
århundrades långa och trägna studium af bibeln sjelf — källan— samt
äfven af sådana författare, hvilka sjelfva hemtat ur denna källa, som kom
mig så väl till pass. Att manuskriptet till boken så snart kunde
inlemnas till tryckning har icke minst den goda hjelp uti renskrifning, m. m.r
bidragit till, som jag fick af predikanten Hj. Anderson.
Förutom till de två förutnämnda hufvudstadstidningarne får jag^
äfven frambära mitt tack till hela den svenska frireligiösa tidningspressen,
hvilken, jag tror utan undantag, försvarat boken emot alla de orimliga
beskyllningar rörande innehåll och inverkan, som framkastats emot den.
Äfven till grannländernas religiösa tidningar såväl som till Amerikas står
jag i skuld,
Chicagobladets redaktör, som likaledes i många år studerat
profetiorna, skrifver bland andra goda saker äfven detta: "Fransons bok
blir aldrig tör gammal, utan sprider ljus och uppbyggelse till sina läsare,
tills Herren kommer. Dimblebys bok är redan värdelös, ty dess författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
