Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur martyrhistorien. - Hvad är väl jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 423 —
små kulor voro fästade. På andra blefvo med jernkrokar magen och
bröstet uppristade och inelfvorna utdragna. Då alla dessa marter icke
förmådde skaka de kristnas trosmod, lät domaren, full af raseri, döda
dem. Somliga blefvo halshuggna, andra korsfästa eller störtade i hafvet.
Under det att detta försiggick, framförde en larmande hednaskara
en gammal man, som var fjettrad med kedjor. Det var Hippolytus, en
prest från staden Rom, som för många kristna var ett fast stod. Han
blef gripen och släpad inför domaren. En mängd kristna följde, den
gamle. Under vägen förmanade han dem att undvika splittringar inom
församlingen och att förblifva fasta vid hvad Petrus och Paulus hade
lärt. Då de närmade sig domstolen, ropade skaran af hedningar:
"Denne är hufvudet för dem, som invigt sig åt Kristus. Först då
hufvudet fallit, skola vi kunna tillintetgöra lemmarne". Derpå fordrade
de med hög röst nya, oerhörda kval för den gamle mannen, på det att
de andra derigenom skulle blifva afskräckta. Domaren reste sig och
frågade efter den fängslades namn. "Han heter Hippolyti" skriade
mängden. Hippolyt betyder: "Söndersliten af hästar". "Nå", ropade
domaren, "så skola i enlighet med hans namn vilda hästar sönderslita
honom." Hastigt framfördes tvänne hästar, de vildaste, som man kunde
finna. De hade aldrig blifvit tämjda af någon ryttare eller någon tygel.
Dessa sammanbundos med ett långt rep, och ändan af det fästades vid
martyrens fötter. Derpå upphof mängden ett vildt skri och man slog
de obändiga hästarna, så att de i vildt lopp rusade derifrån. Hippolyt
ropade: "Herre Jesus, de sönderslita min kropp, mottag du min ande!"
Hästarne rusade våldsamt framåt öfver fält och skog, öfver floder
och törnhäckar, öfver klippor och klyftor. De troende följde under
veklagan blodspåret och uppsamlade bloddropparna i svampar och dukar.
Äfven de sönderslitna lemmarne och de kringströdda styckena af hans
kött och kläder uppsamlade de, förde dem till Kom och begrofvo dem
här tillsammans med kvarlefvorna af många andra martyrer i de
underjordiska graf hvalf ven.
Hippolyt led döden för sin Herre och mästare den 13 aug. 251.
K—dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
