Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något för barnen att få.
Käraste små vänner!
^ Guds Lam, som borttager verldens synder!
[ å vi nu om söndag, den 6:te november, skola läsa om en stor
påskhögtid under konung Hiskias regering, så har jag tänkt,
att det skulle vara intressant för eder att veta, huru den
första påsken firades af Guds folk långt, långt tillbaka i
tiden.
I minnens nog, tänker jag, huru Gud måste, för att tukta
Israels barn för deras olydnad, hålla dem i fångenskap i Egypten under
den tyranniske Faraos hand. Under hans stränga spira fingo de arbeta
och slafva och förtryckas på allt sätt. Ej under då, att de började
ropa till Herren i sin nöd och ödmjuka sig inför honom; och den Gud,
som de hade förgätit under välmaktsdagarne, han hörde deras ropande
i nöden och hjelpte dem ur deras betryck. Derför sände han gång
efter annan bud till Farao, att han skulle frigifva hans folk; men dertill hade
Farao ingen lust. Då utsåg Gud ibland sitt folk en man efter sitt hjerta,
hvilken skulle blifva deras ledare och förespråkare, nämligen Mose, samme
Mose, som en gång såsom en liten pilt låg gråtande i den lilla
rörkistan på Miens vågor, och hvilken Faraos egen dotter, den kungliga
prinsessan, räddade från en säker död och sedan uppfostrade vid sitt
hof.
Denne gudfruktige och tålmodige man fick nu i uppdrag att rädda
och återföra det förtryckta egendomsfolket ur Egyptens träldom till
deras eget fosterland. Men Gud måste sända många svåra plågor
Öfver Farao och hans land, innan han ville släppa dem. Till slut sände
lian mordängeln, som skulle ihjelslå allt hvad förstfödt var i Egyptens
land af både menniskor och boskap. Då, midt i natten sände den
förskräckte Farao efter Mose och bad honom draga sina färde, han
och alla Israels barn. Och si, de voro öfver 600,000 vuxna personer,
utom alla barn, som i den högtidliga nattens stillhet drogo ut från
träldomslandet, der de i fyrahundratrettio år varit slafvar. Huru god
var icke Herren, som hörde deras bön och ropande och befriade de
fångna af Jakobs hus! Sådan är han än i dag. Han löser fångar
utur en ännu tyngre fångenskap — ur syndens mörka Egypten, der
tyvärr också många barn ännu lefva såsom fångar. Kära lilla barn,
är du bland dem, så låt en ännu mäktigare vän än Mose befria dig.
Den vännen heter Jesus, och om om honom heter det: "Den sonen
gör fri, han är verkligen fri." Men vi återvända till Israels barn.
Gud hade talat till Mose och hans broder Aron redan den 10:de i
samma månad och befallt dem, att de skulle taga ett felfritt lam inom
hvarje hushåll och förvara det intill den fjortonde dagen, då de skulle
slagta det och med dess blod bestryka sina dörrträd, på det att, när
mordängelen skulle slå allt förstfödt i Egyptens land, han skulle skona
deras hem, ty Gud hade lofvat: "När jag ser blodet, skall jag gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
