Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 437 —
förbi eder, och förderfvaren skall icke skada eder." Vidare hade ha»
sagt: "I skolen äta detta lam, ømgjordade kring edra länder, med
skor på edra fötter och stafvar i edra händer, och I skolen äta det
såsom hastaden I till vägs." Detta var den första påsken (eller
Pasah’n) som firades af Guds folk, och hvilken sedan firades af dem*
i all framtid till åminnelse af befrielsen ur Egypten.
Men vi, som lefva i det nya förbundets tid, hafva ett större
påsk-offer, ett bättre lam, nämligen Guds lam, Jesus Kristus, som blef
off-rådt för våra synder den mörka långfredagen på Golgatha. Och liksom
det lilla oskyldiga lammet inom hvarje Israels hus fick släppa till sitt
lif för deras frälsning från mordängelen, så har också vårt påskalam
Jesus gifvit sitt lif i döden för att rädda oss ur syndens träldom och
från mordängelen och bereda oss väg till sitt eviga rike, dit han
ingått såsom en förstling. Derför fira vi vår påska till
åminnelse-af Jesu smärtfulla död och segerrika uppståndelse ur grafven.
Kära barn, låtom oss älska detta lam och följa dess fotspår och
såsom Johannes döparen peka på honom och säga till våra
medmenniskor:
Si Guds lam, som borttager verldens synder!
Då jag nu talat till eder om detta Guds milda lam, så
påminner jag mig berättelsen om ett annat litet lam, som fick vara en
menniska till räddning.
Det hände sig, att några resande, som voro ute och reste i
Nord-Tyskland, kommo till en gammal kyrka, som de gerna ville bese. Snart
hade kyrkvaktaren visat dem allt sevärdt inuti kyrkan. Men då de
resande skulle stiga upp i sina vagnar, fick en af dem syn på en
inmurad tafla af kalksten på ena sidan af kyrktornet, hvilken föreställde
en gosse, slumrande på ett lam. På frågan, hvad den taflan betydde,,
berättade kyrkvaktaren följande tilldragelse:
Icke långt ifrån sjelfva kyrkogårdsmuren låg för många år sedan
en liten halmtäckt hydda, der gamla Greta bodde med sin 13-åriga
dotterson. Fattig var hon på gods och gull, men rik på tro och
gudsfruktan. Sitt uppehälle skaffade hon sig mest genom spånad åt
grannarne, och sjelf hade hon också några får, af hvilkas ull hon
förfärdigade de präktigaste strumpor. Hennes största bekymmer gällde Olle,
hennes odygdige dotterson, som alltid ställde till några förtretligheter
för grannarne och för mormer sjelf. Och mor Greta förmanade både
kraftigt och mildt och läste för honom i den stora bibeln med
messings-knäppena på, men ingenting tycktes hjelpa. Som Olle icke var
egentligen elak, men yr och olydig, kunde han blifva rätt vek ibland vid
mormors förmaningar, men snart voro de som bortblåsta och Olle lika
yr igen.
Då beslöt mor Greta att sätta honom i lära hos skomakaren.
Men snart kom denne ond och förtretad och sade, att han betackade
sig för dylika lärpojkar. Så gick det äfven på andra ställen, der Olle
skulle försöka sig. Men en dag kom det en lustig skärslipare till
byn. Den tyckte Olle skulle bli en treflig kamrat, och han lofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
