Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilla vemod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 466 —
loeka ännu skönare toner. Det är visserligen stort, att
Herren både vill och kan använda föraktade redskap. Men
det är sorgligt, då ovärdiga personer taga religionen i sin
mun. Men snart torde Herren genom någon förlust eller
någon sjukdom eller genom någon annan pröfning krossa
deras hjertan, och de sjunga i lika djup tonart, som någon
af oss. Harmonien i vårt kristliga lif återställes genom den
nöd, som renar vårt hjerta, och alla missljud dö under
instrumentmakarens hand.
Kristliga erfarenheter hafva genom missbruk blifvit
osanna. Låt dem fara. Det är alltid den genaste vägen,
om ditt vatten ruttnar, att vända krukan upp och ned och
sedan gå till brunnen. O hur många experimentera icke
med gamla erfarenheter såsom de, hvilka alltid säga: *Hafva
vi icke! Hafva vi icke!" Om de endast ville gifva upp det
gamla istället för att limma fast det af Anden utdömda, vid
sin egen stam, skulle deras lif börja frodas "såsom palmén".
Välsignad vare hösten med sitt af klädande! Det är då, som
lifvet knoppas.
Nedtyngd af sorg öppnade jag grinden och steg in ii
en väns hem. Knappt hade jag gått in genom dörren, dal
en outsäglig frid uppfyllde mitt hjerta. Men endast inom |
gränsen för den gamle vännens tomt herrskade friden. På i
eftermiddagen gick jag ut på vägen, men der mötte samma i
vemod. Aldrig hade jag erfarit någonting sådant. Hvad
kunde orsaken varå? Familjen var i djup nöd. Lidandet i
hade krossat dem. Och då sköt det inre lifvet nya knop-;
par. Välsignad vare den hand, som afklädeross! Han görj
det aldrig, förr än den nya drägten blifvit färdig.
Tuktans tider äro hoppets tider. Hösten inom naturen
är hoppets tid. Utan höst ingen vår, och utan död ingen
uppståndelse. Blomman hvilar, som det sofvande barnet,
i sin vagga, nämligen det lilla fröet. Låt henne sofva, ty
om "hon sofver, så blifver det bättre med henne". Skaparen
tog ut Adams brud, medan Adam sof, och naturen knoppas/
medan solen drömmer vid horisonten. Se den stora eken
står naken i vinterns stormar; men full af hopp om vårens
återkommande, har hon redan börjat grundlägga sommarens
skönhet. Och se, den af rimfrost klädda furuskqgen
inväntar högtidsklädd en sabbatsfirande mensklighet. Haf tröst!
Allt vänder om till lif, bära julen kommer med sitt barn i
krubban. Är det icke nu som kristenheten firar sina
högtider. "Stå upp, var ljus!tt Nu begynner Guds rikes
sommar. ø.Nu blomstrar det inom Andens verld.
Är det icke under vintern, som de kära
sommarfoglarne komma igen. Ar icke vintern den bästa tiden för
andliga .såningsman och det förhoppningsfulla mennisko-’
fisket. Är det icke nu, som Herren kallar hem sina barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
