Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 479 —
klädedräkter. Det starkaste intrycket på mig gjorde dock ryssens
milda, ödmjuka väsen och hans religiösa behof, som uppenbarades i
allt hvad han gjorde. Den Gud han tillbad skulle vara med i allt, och
detta blygdes han ingalunda att offentligen visa. O, att också vi vore
lika frimodiga att öppet vittna om och bekänna vår Gud.
Efter det sista mötet på fredagskvällen foro vi direkt ner till
tåget, som skulle föra oss tillbaka till Finland, närmast Helsingfors.
Yårt gästfria och vänliga värdfolk voro med oss i det sista och äfven
en annan vän visade oss en omhuldande kärlek, hvarför vi minnas dem
med glada och tacksamma hjertan. Tågsignalen ljöd i natten! Ännu
en handtryckning och den stora egendomliga verldsstaden låg snart utom
vår synkrets insvept i sin disiga dimma.
På fredagsmorgonen voro vi framkomna till Helsingfors, hvilken
stad tedde sig så ståtlig på sin kuperade platå. Omhändertagna af
kärleksfulla vänner fingo vi i det finska falkaboet en behöflig hvila
•efter vår nattliga färd.
I en af stadens parker var en ärestod rest åt Finlands störste
skald, Joh. Ludv. Runeberg. Betänksam står han der, liksom färdig
att gifva sitt älskade fädernesland ännu en hjeltedikt eller kanske
^ett profetiskt testamente af tålamod, förbidan och hopp. På
eftermiddagen samlades vi i det stora Allianshuset till ett barnmöte. Ack,
huru kärt det kändes bland den stora barnskaran! Yi voro så snart
bekanta med hvarandra, som om vi hade känt hvarandra i flere år.
Det var nog derför, att vi voro så bekanta med Jesus, alla bainens
gemensamme vän. O, må vi blott i fortsättningen gerna vandra i hans
sällskap! Många äldre voro också med på mötet, och det kändes så
godt, att barnens glädje omkring Herren och hans ord också var deras.
Det var en skön stund för mig, och när mötet var slut och en halfstor
üicka kom och med tårar i ögonen omfamnade gamle Onkel, då var
det som om jag fått rik lön för hela min Te sa. Gud välsigne dig,
du lilla tacksamma hjerta, din kärleksgerning är nog redan i åminnelse
inför Gud. Blott en dag fingo vi stanna här. Det kändes så
underligt, att sä snart bryta upp från de kära vänner, hvars bekantskap vi
redan gjort på flera af våra kära Torp-konferenser. — Men vi måste resa
vidare till Borgå, der vi skulle hafva ej mindre än fyra möten på
söndagen. Herrens rika förrådshus räckte äfven den dagen till att
bespisa de hungrande själarne, och br. Alb. E. var en så god skaffare
både i sitt hem och i det offentliga af de rika håfvorna i Herrens hus.
•Gud välsigne hans arbete i detta horn af Herrens stora vingård!
Mellan våra möten hann dock en liten poet besöka en stor skalds f. d.
hem. Det var så underligt att gå i dessa tomma rum, der en så
väldig ande haft sitt hemvist, och der hvarje bohag och sak påminde om
honom, Fänrik Ståls fader. Huru mäktigt grep han ej i den
fosterländska harpan och sjöng* "Yårt Land" för en i tårar och hänförelse
jublande nation. Från hans hem medförde jag känslan af min egen
litenhet och — ett frostbitet rosenblad. Snart skola höstvindarne jaga
undan både små och stora blad ur minnets rosengårdar. Sälla då de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
