Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibelkursen vid Götabro 1898
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 489 —
Det rent kristliga är alltid en dårskap för dem, som stå utom.
Så kan ock Andens verk för kristusbekännare, som ej underordna
sig Anden, utan äro köttsliga,* sjelfviska, blifva en gåta,ja delvis en
dårskap. Man kanske blir rädd för att det går för långt, då det dock
är visst och säkert, att den kärleksfulle, vise, helige Ande aldrig
förderfvar den själ, som öfverlåter sig åt honom och hans
verkande, om han än går aldrig så djupt och grundligt med sitt
verk, då ju deremot förvisso en själ, som motstår Andens
påträngande verkningar och icke vill gifva sig sjelf tillspillo och
afstå från sina afgudar, genom denna sin genstridighet mot Gud
kan bringas till förtviflan.
Väl kan det synas, som om själen, som var så stark och
djerf i sin egen kraft och så frimodig i sin sjelftillit, kommer i
en sämre ställning och kanske blir rent af odugligare än
någonsin att verka Guds verk, när den utblottas på allt eget och
måste helt och hållet släppa stödet af sig sjelf. Men när den
så drifves att helt och hållet öfverlåta sig åt den helige Ande
för sitt inre och yttre lif och för frambärandet af Kristi
vittnesbörd, så är Anden icke sen att taga den stackars hjelplösa
själen i besittning, uppfylla, hugsvala och vederkvicka; och så
kommer den sanna kraften, den himmelska kraften, Andens kraft
själen till del, och så födes den rätta frimodigheten, hvilken
består deri, att man stöder sig på Herren, af hela sitt hjerta
förtröstar på den starke i Jakob, förlitar sig på Guds Ande för att
läras och ledas af honom. O att vi lärde att stund för stund
lefva detta Uf af beroende och förtröstan! Hvilket lif i Andens
frihet och kraft måste det icke vara! Hvilken skön
ödmjukhetens och den sanna helighetens doft måste då ej utgå från våra
lif och vittnesbörd.
Mången stor, begåfvad och väldig predikant, mången stark
kristen rider på hästar och kallar sina händers verk för sin Gud,
emedan man i sin egen storhet och kraft ej känner sig behöfva
det Guds förbarmande, som kommer de faderlöse till del (Osea
14: 4).
Men får Herren genom sin uppenbarelse så nedbryta oss,
att det icke vidare hos oss finnes någon kraft i behåll, såskall
nog menniskosonen komma vid oss och gifva oss styrka,
sägande: "Frukta icke, du älskelige man (älskeliga kvinna). Frid vare
med dig, var stark, var stark’/ (Dan. 10). Och så skola vi vandra i
den helige Andes kraft. Och hvad som då uträttas, blir icke vårt
eget verk oss till berömmelse, utan Guds verk hans namn till
förhärligande.
Detta är några tankar, som under bibelkursen med ny kraft
trängt sig på mig och mer än någonsin blifvit lefvande för mitt
hjerta.
* Att äfven verkliga troende kunna komma in på ett sådant område
se vi af 1 Kor. 3: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
