Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 500 —
julgåfvor skänkes dem. Honom till ära och pris tända vi nu våra
julljus både i slott och koja, ty .alla vänta vi honom såsom vår gäst;
och hvart han kommer, så sprider han glädje, frid och försoning. Men
äfven i våra dagar finnes det mienniskor,v söm"hvarjen öppna sina hem
eller hjertan för Jesus, utan beträffande hvilka det i sannimg kan heta
så ännu: För honom fanns icke rum i herberget. Kära barn, må icke
vi vara bland dem, som utestänga honom, utan måtte vi med öppna
armar och hjertan mottaga honom, så skall ängelens ord:
-^} Si jag bådar eder en stor glädje! (^
komma både mig och eder till del.
Medan vi nu sitta här och klippa pappersstjernor till vår julgran
och vänta på granrisgumman och hennes barn, som äro bjudna hit i
kväll att smaka på julgröten, så tycker jag, att vi gerna kunde tala
om en berättelse för hvarandra. "Ja, ja!" hör jag er säga. Nå då
börjar jag väl då. Denna lilla berättelse vill lära oss försonlighet,
lära oss att likna vår himmelske fader, som gaf oss, fastän vi så svårt
brutit mot honom, sin egen son Jesus till en försoning för alla våra
synder.
Äfven vill jag passa på och önska alla de små
€n god och /röjde/ull Jul!
Må våra hjertan vara den krubba, der han vill födas och bo och
der han vill mottaga vårt hjertas guld, rökelse och myrrha. Äfven
vill onkel så hjertligt tacka er för all er tillgifvenhet och kärlek, som
ni visat honom det snart tilländagångna året och bedja eder icke
glömma honom i edra förböner det år som kommer. När I nu tänden
ljusen i edra julgranar, så tänden då också ett litet ljus äfven för
gamle Onkel Eric.
Min berättelse heter:
Försonlighet
eller
främlingens julafton.
I en by bodde, helt nära hvarandra, tvänne bönder, hvilka till
lif och tänkesätt voro mycket olika. Den äldre, Jakob Ersson, hade
insett, att gudsfruktan är nyttig till allting både det som rör hjertats
ställning till Gud och den lekamliga ställningen i verlden. Derför var
hans hem ett fridens hem och den lilla gård fyan egde att bruka en
riktig mönstergård i socknen. Per Larsson, lians granne, som var
yngre, hade ett annat sinne. Han hade sin lust i verldens nöjen och
glada stallbröders sällskap, hvarför den präktigare och större gård,
han hade fått i arf, snart råkade i lägervall. Ehuru han sjelf genom
sin vårdslöshet och lättja vållade sin egendoms försämring, klagade
han beständigt öfver sina grannars bättre tur, och i synnerhet
afundades han Jakob Ersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
