Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-*- 501 —
Jakob gjorde honom dock många tjenster, plöjde hans åkrar och
lånade honom utsäde m. m. Men som afunden är som benröta, så
voro grannens vackra åkrar och rika skördar alltjemt Per Larsson till
förargelse. På bykrogen, dit han gerna gick, förtalade han alltid sin
hjelpsamme granne och hånade hans fromhet, ehuru det just var denna
Jakobs fromhet och hans gudfruktiga sinnelag, som dref honom att göra
sin afundsamme granne godt.
Sista hösten hade Jakob fått inberga en särskildt vacker
rågskörd, och tvänne stora, präktiga halmstackar prydde såsom teaken derpå
ladugården. Men med halmstackarne växte också Per Larssons hat till
sin granne. För att släcka detta ville han skicka äldsta dottern, den
lilla blåögda Maria, till krogen och köpa bränvin. Men då hans
hustru förebrådde honom detta och visade på deras utblottade tillstånd,
blef han så häftig och vred, att han, fastän det var sjelfva julaftonen,
körde ut både henne och de båda barnen i den kalla vinterkvällen.
Jakob Ersson, som fick höra oväsendet och klagoropen, skyndade öfver
till grannen, och då han fick höra hvad som var orsaken dertill, tog
han den stackars hustrun och barnen i försvar och föreholl Per
Larsson hans dåliga beteende. Men när han gjort detta, inbjöd han den
nödställda familjen att äta julkvällen hos sig.
O, huru gladt logo icke de båda barnen mellan de tårar de nyss
fällt. Men deras glädje blef ej lång. Ty nu först var det, som om
hatets dammluckor hade öppnats på vid gafvel, och Per Larsson
öfver-öste med en storm af eder och förbannelser den ädelmodige
inbjudaren och störtade ut i den mörka natten.
Ack, en sådan sorglig julafton det blef i det hemmet! Det var
som om änglarnas sång om "frid på jorden" icke hade varit ämnad
at dem. Icke vågade hvarken hustrun eller barnen mottaga
inbjudningen till grannen, ty de kunde ju när som helst frukta att den
ursinnige mannen skulle komma hem.
Men Jakob Erssons bägge gossar kommo dock in till sina
lek-och skolkamrater med fulla fånget af julbullar och ljus. Dessutom
hade de båda gossarne afstått från en del af sina egna julböcker för
att glädja grannens lilla Maria och Axel, ty de hade lärt sig i
hemmet och söndagsskolan, att det är saligare att gifva än att taga. Kära
barn, hafven I också lärt eder det? Hafven I det gjort, då hafven I
ocksä fått smaka den sanna »glädjen, som Gud kände, när han gaf oss
sin älskade son.
Men vi återgå till berättelsen. Den julaftonen var ännu icke
slut. Först ganska sent på natten kom Per Larsson till sitt hem i
berusadt tillstånd, odh utan ett enda vänligt ord till hustrun kastade
han sig fullklädd i sängen och insomnade. Snart väcktes både han
och den insomnade hustrun af gälla nödrop från granngården, och när
de sågo ut genom fönstret, stod grannens ståtliga halmstackar och
hela ladugårdslänga i ljusan låga. "Ja, det har du för ditt
förbannade läseri och högmod", sade Per Larsson och knöt handen mot den
brinnande gården. "Per, Per!" sade hustrun, "Gud hör dig och låter
icke gäcka sig," och så skyndade hon ut half klädd för att om möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
