Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
T. RONS SEGRAR.
Vilken jubeldag- för våra
missionärer! Vilken skördefest för alla
människofiskare! O, saliga återseende
bortom tidfen av de själar, för vilkas
frälsning vi arbetade under tårar! Es.
49: 12, 18; Jer. 31: 16. »Då skall du
se och stråla av glädje, och
ditt — kanske nu beklämda —
bröst skall klappa och vi
rigas.» »Ty den minste skall bliva till
tusen, och den ringaste till ett talrikt
folk.» Es. 60.
Men då skördemännen komma med
sina kärvar (Ps. 126), när
söndagsskollärarna samla barnein omkring livets
julträd1, då »våra söner komma
fjärran ifrån och våra döttrar bäras på
armarna» — var äro d i n a barn, och
var de själar, som du vunnit för
Jesus?
4. Nära himmelens port. Vi
ha gjort åtskilliga bekantskaper
under färden och skola visserligen
förnya dem i Guds rike. Vi känna oss
tacksamma till »Eleasar», som ledsagat
oss, och till de tjänare, som ridit på
våra kameler; men alla våra
framtids-tankar innesluta ett enda namn, och
den helige Ande har trolovat oss med
en enda man. Och det är han, som är
högre än mång tusen och den skönaste
ibland människors barn. Och ju
närmare vi komma himmelens port,
desto mer drages vårt hjärta till honom.
Ju längre Mose levde i Guds
närvaro, ju mer brann hans hjärta av helig
åtrå att få se Herrens ansikte, till dess
han, överväldigad av sina känslor,
kastade sig ned inför hans fotapall och
bad: »Låt mig se din härlighet.» 2
Mos. 33: 18.
Vad var det, som satte Pauli
hjärta i brand?. Och varför löpte en så
förståndig- och sansad man? Svar: allt
för att vinna Kristus. Fil. 3:8. Vem
var det, som martyrerna tillbådo ända
in i döden? Och vad var det, som
hägrade för Charles Wesley, då han
vadade över dödsfloden? »Jag skall
bliva mättad’, när jag uppvak-
nar, av Guds bild. Mättad!
Mättad! Mättad!»
Vi äro ej kristna för att undkomma
helvetet. Vi fortsätta ej färden till
Jerusalem endast för att bli kvitt jordens
nöd samt träffa anhöriga och vänner;
utan vad vår själ åtrår är ett
personligt möte med Jesus och en evighet
tillsammans med honom. Det bliver
6n outsäglig syn att se Gabriel sätta
livets krona på dens huvud, som har
övervunnit; men jag tycker mer om
»vigselringen». Tanken på att snart få
lämna jordens mull och-vandra på
Jerusalems guldgator sätter min själ i
brand; men då jag tänker på att få
vandra där inne i sällskap med
Jesus, då blir jag stundom sjuk av
hemlängtan.
Det förefaller mig* som om vi blivit
förda till gränsen av en annan värld.
»Kom, Herre Jesus, kom snart!»
III.
I våra högtiders stad.
Vi ha nyss firat jul, den käraste
av-alla våra högtider. Stora och små,
rika och fattiga ha vinnlagt sig om
att göra denna högtid så glad och
angenäm som möjligt. Vid sådana
tillfällen älskar jag att tänka på våra
högtiders stad som platsen för vår
tillbedjan. Med Jesus ha vi julfröjd året
om, och en kristen får sjunga
änglasången var morgon som gryr. T)’ tiden
är visserligen inne, att rätta
tillbedjare skola tillbedja. Fadern i ande och
sanning. Joh. 4. Men jag tänker det
bliver bättre högre upp.
1. Man väntar oss.
Bröllopssalen är smakfullt dekorerad med
palmer, skurna i Guds paradis, och
mellan de smaragdgröna bladen
framskymta kronor av guld, somliga
fullsatta med strålande’ juveler. Och
därunder hänga guldsirade
bröllopskläder av glänsande fint linne samt
harpor, stämda för en högre sång änden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
