Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
TRONS SEGRAR.
En dog från kraal till
kraal.
(Brev från C. E. Lundin, Zulu.) ’
Tidigt på morgonen, innan solen ännu
hunnit bliva brännande het, stå våra trogna
och hjälpsamma hästar sadlade vid dörren.
Vi sätta oss upp i sadeln, och av bär det
i svindlande fart, ned i djupa dalar och
uppför höga backar. 1 dag rida vi förbi
kraal efter kraal av dem som ligga närmast
missionsstationen. Små och stora komma
ut och stå och se eft^r oss. De undra väl
varför vi icke stanna hos dem, så som vi
så ofta bruka göra . . .
Nu ha vi varit i sadeln något mer än en
timme och tillryggalagt närmare en svensk
mil. Här rida vi upp till en stor kraal och
finna kraalherren utanför sin hydda,
sysselsatt med att rosta majs, vilken han sedan
förtär. Vi voro igenkända, och innan v:
hinna att hälsa, skriker han ut (på sitt
språk): »Läraren har kommit! Skynden er
att komma hit!» Han pekar ut en hydda
för oss, och vi böja oss djupt och krypa
in. Där ;inne sitta över ett dussin män
och röka; kvinnor och barn komma från de
andra hyddorna, så att vi få en rätt stor
skara mänskliga åhörare. Därtill är det
i hyddan kalvar, getter, grisar, hundar,
kattor, höns jämte en del småkryp. Alla äro
stilla och uppmärksamma, då jag en stund
talar om Guds kärlek. Den ende, som
bjuder till att störa, är grisen. Han tycks ha
lust att äta upp mina skor, varför jag
måste låta honom känna mitt ridspö, mitt
under predikan. Evangelisten, som jag har
med mig, fortsätter efter mig med samma
ämne en stund.
Vi säga farväl och fortsätta från kraal till
kraal utan att träffa en enda troende, men
däremot hundratals hedningar utan hopp och
utan Gud.
/På avstånd se vi en hel mängd
människor församlade i en stor kraal, och vi förstå
att där hålles ett ölkalas. Vi rida dit.
Omkring tre hundra människor äro tillstädes
för att tömma några väldigt stora ölkärl.
Efter att hava hälsat på kraalherren
tillsäger jag dem att ställa bort sina ölkrukor
och lyssna till det budskap vi ha till dem
ifrån himmelens Gud. Alla lyda utan
undantag, och då vi böja våra knän för iatt
bedja, är varje knä böjt, och alla lyssna
sedan til! vad vi ha att säga. leke en enda
»fridstörare» finnes, fast några av dem
druckit rätt mycket.
Vi fortsätta vidare i den brännande
middagssolen och komma snart till en av våra
utposter. Där ha vi några få troende,
vilka redan ha samlats och vänta på oss.
Vi höra på avstånd deras kraftiga sång,
vilken är något helt annat än hedningarnas
hemska tjut.
Då vi icke blivit bjudna på varken mat
eller dryck, sedan vi lämnade hemmet,
smakade nu en tallrik hård majsgröt utan mjölk
mycket bra. Styrkta av den maten började
vi mötet och fingo genom Guds ord styrka
även till vår inre människa. Hustrun till
mannen, som vi hade mötet hos, begärde
att få bliva döpt till jul; mannen blev döpt
förra gången vi hade dopförrättning. Så
tänder Gud några ljus här och där i det
stora mörkret.
Fast vi nu äro trötta, måste vi likväl
tänka på att komma hem igen. Våra »pållar»
ha heller ingenting däremot; och med raska
steg bär det i väg mot hemmet. När solen
sjunker bakom bergen i väster, äro vi låter
hemma, och vilan smakar nu bättre än mat.
Ingen enda ha vi sett omvända sig under
denna färd, men vi tro ändå, att något ord
fallit i den goda jorden och skall i sinom
tid bära frukt.
C. E. Lundin.
.198u>
QI öm inte
att i tid mana på prenumeranterna att
verkställa prenumeration för 1921. Vi bliva
i tillfälle att under nästa år införa en serie
uppbyggelseartiklar efter Pastor C. J. A.
Kihlstedts sista manuskript. Vem vill icke
läsa det!
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
