Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS SEGRAR
»Jo, visst har Han det. Jag har
egentligen aldrig haft någon riktig
frid för detta; men jag har trott, att
det var djävulen, som anfäktade mig
med mina gamla synder, och därför
har jag inte trott att det gjort något.»
»Men ni blev ju andedöpt, då ni var
borta och sökte helbrägdagörelse; hur
kunde ni bli det? När ni bad om
Andens fulla dop, kom inte denna sak
fram för er då?»
»Jo, det gjorde den! Men jag har
ju sa ofta hört predikanter säga, att
om fienden kommer med våra gamla
synder, så ska yi åberopa Jesu blod,
och det har jag gjort. Var gång jag
bad om Andens dop, så kom dessa syn-
der fram, och jag var så olycklig, men
jag trodde inte jag behövde bekänna
dem för människor, när jag hade be-
känt dem för Gud, och därför började
jag ropa till Jesus: »Under ditt blod>
under ditt blod! Jag är under ditt
dyra blod», och så tystnade till slut
rösten och oron. Men nu ser jag,
att jag är bedragen. Nu förstår jag,
att det inte var fienden, som påmin-
de om synderna, utan det var den
Helige Ande, som ville ha dem fram
i ljuset.»
»Ja, syster, så var det! Jesu blod re-
nar från alla synder, då vi kommer
fram i ljuset med dem och bekän-
ner dem, men Jesu blod renar inte
från synder, som vi vill gömma undan
både för Gud och människor.»
»Vad skall jag nu göra då?»
»Ja, vad säger ert inre er, att ni
skall göra?»
»Skicka bud till handlanden och be-
känna min synd och gottgöra honom
för det jag tog där.»
»Ja, just det.»
Som vår syster var mycket klen,
måste vi ju taga hänsyn till det, var-
för vi skyndsamt kallade in hennes
man, så att hon för honom fick åter-
upprepa sin bekännelse och med ho-
nom skicka bud till handlanden, som
ännu bodde kvar på platsen och inne-
hade samma affär som förr. Då hon
syntes för klen att då kunna fortsätta
något samtal, funno vi det rådligasc
att gå hem för att där i ensamheten
bedja för henne och på det sättet hjäl-
pa henne, hellre än att där fortsätta
med bön i hennes närhet. Efter att
ha påmint henne om några av Her-
rens löften gingo vi hem och fortsatte
där kampen för hennes själ.
Ett par dagar efteråt kom hälsning
till mig från henne. Hon hade då gått
hem. Några av hennes sista ord hade
varit en hälsning till mig, att hon inu
av bara nåd för Jesu blods skull fick
genom portarna ingå i staden. »Nu
vet jag, att mina synder äro förlåtna»,
hade hon sagt; »nu vet jag, att Jesu
blod renar från alla S3rnder.» Och i
denna saliga förvissning hade hon jub-
lande gått över gränsen.
Må Herren hjälpa oss alla, som ännu
äro kvar på stridsfältet, att ingen av-
oss bedrager sig själv, så vi tro, att
allt är väl, om icke allt är väl! Må
vi icke gömma undan i mörkret det
Gud vill ha fram i ljuset, utan komma
ihåg bibelns ord: »Om vi vandra
i ljuset, såsom Han är i ljuset, så
hava vi gemenskap inbördes, och Jesu
Kristi, Guds sons, blod renar från all
synd.»
El. D..
En god idé.
I en trakt, där alla byanamn tycks
sluta på »hytta», fann jag, i ett mis-
sionshus i en by, vars namn under-
ligt nog slutade på »by» och icke på
»hytta», några missionärsporträtt smak-
fullt monterade på en kartong och
det hela inramat. I mitten stodo or-
den »Bed för missionen!» samt
ett par bibelcitat. Det hela verkade
så trevligt. Men det allra bästa syn-
tes mig vara, att tavlan innebar en
ständig påminnelse om förbön för
missionärerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
