Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
TRONS SEGRAR
Det vore väl icke ur vägen, att
idén omsattes i andra missionshus.
I hemmen ser man ju detta ofta. Bå-
de missionärernas underhåll, förbönen
för dem och brevskrivningen ligger och
måste ligga på ett mycket personligt
betonat plan. Tag då vara på allt
som kan avhjälpa bristen i minnet!
De många uppräckta händerna från
konferensernas yttre-missionsdagar ha
kanske på sina håll tröttnat. Måtte
också denna lilla idé få tjäna det än-
damålet, att vi bättre påminnas om
våra löften till Gud och till syskonen
på missionsfälten. Och glöm därvid
icke de gamla kämparna, de som icke
varit hemma på länge! Du finner ju
alla missionärsnamnen i T. S. juli-
nummer, och deras porträtt har du
nog i porslinsskålen på skänken eller
i ditt fotografialbum.
C hr. Jd.
MOR HAR GÅTT HEM.
»Mor flyttade hem till Gud i går kväll
den 12/11 kl. 9.» Så lydde budskapet från
min bror.
Smärtsamt och förkrossande kom slaget.
Vi hade strax förut fått brev från Mor,
vari hon skrev så förhoppningsfullt och glatt
med tanke på framtiden. Det var alltid
så uppfriskande med hennes brev; de för-
de med sig fläktar från hemmet i norden,
och avståndet mellan oss blev kortare ge-
nom dessa brev. Nu är hon borta; det
känns så tomt, så tomt.
Det var dubbelsidig lunginflammation,
som blev orsaken till Mors hastiga bort-
gång. Efter tio dagars sjukdom gick hen-
nes sälla ande till paradiset. Huru gärna
hade vi inte velat vara närvarande för att
ännu en gång få se de kära dragen och
trycka hennes hand till avsked! Vi fingo
dock hennes hälsning, och vi känna att
den är full av frid.
I ett av de sista breven uttryckte hon
sin längtan och förhoppning om att hon.
snart skulle få återse oss, men denna hen-
nes önskan blev gäckad. Dock står ett
annat återseende kvar — det eviga. Halle-
luja!
Vad Mor varit för oss syskon kan et
nedtecknas med bläck och penna; men Her-
ren vet det, och bilden av hennes liv
skall alltid mana till tacksamhet mot Gud,,
som lät oss äga en sådan Mor. Hon Härde
oss rätt och rättfärdighet. Och hennes för-
maningar bievo sagda med sådant allvar,,
att de etsade sig fast hos oss.
Mor föddes den 4 febr. 1S73 i Ukna soc-
ken, Småland. Vid 17 års ålder blev hon
frälst, men som hennes föräldrar och sys-
kon ej voro troende, fick hon en tid fram-
åt utstå en hård förföljelse. Värst blev
det för henne, då hon lät döpa sig och
blev ansluten till en baptistförsamling. Då
fick hon i hemmet utstå mången het stund,,
ja, även uppbära hugg och slag. Men trots
detta blev hon ståndaktig. Vi hörde henne
ofta prisa Gud, för att hon blev frälst i
unga år.
År 1915 blev Mor änka, i det att vår
älskade Far helt hastigt lämnade oss. Vi
voro då fem minderåriga syskon, av vilka
undert. var den äldste. Det blev en hård
kamp för lilla Mor att föra oss igenom
de närmast följande åren; men Han, som.
lovat vara änkors och faderlösas försvara-
re, var trogen sitt löfte och fyllde beho-
ven.
De sista nio åren har Mor fått vara
i »Herrens hus» ständigt, emedan hon skött
vaktmästarsysslan i den lilla församlingen
i Askeby. Där har hon fått vara till stor
välsignelse särskilt bland de unga, som
ofta kommo till Betania för att få en
stilla stund och ett tröstens ord.
Tack, älskade Mamma, för vad Du va-
rit! Vi mötas igen på uppståndelsens mor-
gon. Till dess vile frid över Ditt ljusa
minne.
Sweetwaters, Natal, South Africa, den 9
dec. 1934.
David Bengtson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
