Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS
ALFRED LARSSON,
»vår vän, har slumrat in».
Åter har syskonkedjan här i Linköping
brustit. Åter ha vi fått följa en av län-
karna till gravens ro. Det skedde fredagen
den 21 dec., att dödens ängel inträdde i
■den kära Larssonska familjen och kallade
far själv att följa sig. Och han var redo
för kallelsen och gick med stor frimodig-
het, enligt de närståendes vittnesbörd, över
gränsen.
Elva dagar förut hade Senapskornets vän-
ner härstädes sitt sedvanliga måndagsmöte
i hemmet. Br. Larsson ledde själv mötet
den kvällen. Med stort allvar och djup
känsla inriktade han i sitt inledningstal vå-
ra tankar på döden och den med den sam-
manhängande domen inför Kristi domstol,
vilket ock blev vårt samtalsämne för den
kvällen. Nog kändes detta litet underligt
för oss alla och envar, men ingen, av oss
närvarande kunde väl då ana, att br. Lars-
sons slut var så nära förestående, allden-
stund han ju ej var sjuk, om än kanske
litet klen till hälsan, vid detta tillfälle. Ja,
så litet veta vi om vår och andras tid på
jorden! »Beredd håll mig, o Jesus Krist,
att vänta Din ljuva ankomst, när du sist
vill hämta Mig,––».
I dag, den 28 dec., ha vi fått följa
vår käre broders jordiska kvarlevor till
sitt sista vilorum på Linköpings kyrkogård.
En stor vänkrets hade, tillika med familjens
medlemmar, samlats för att bevittna den
högtidliga jordfästningsakten, som förrät-
tades i gravkapellet av pastor Borggård,
och följa stoftet till graven. Vid densamma
uttalades tack av flera av br. Larssons
vänner, för vad han varit i livet, och trös-
tens ord till de sörjande. En rik blom-
stergärd ägnades vår broder.
Efter jordfästningen hölls en åminnelse-
stund å Margaretas festvåning, varvid, för-
utom sång, tal hölls, vari erinrades om
br. Larssons livsgärning och goda, ödmjuka
samt kristliga vandel.
SEGRAR
Vår hemgångne vän var i sitt 70:e år.
Frid över hans minne! Vi mötas igen!
En som var med.
HEMFÖRLOVAD.
Åter har döden skördat en av våra tro-
fasta vänner, församlingsföreståndaren Erik
Risberg, Ställdalen. Han skulle på juldagen
företaga en cykelfärd till Skäret för att
vittna om sin Herre, men då han till—
ryggalagt något mer än en kilometer av
vägen, blev han påkörd av en bil och ljöt
en ögonblicklig död. Han föll på sin post.
Hundratals gånger hade han på cykel till-
ryggalagt den långa vägen. Denna gång
mötte honom Guds vagn, och han fick,
som pastor Karlsson uttryckte det, resa i
första klass till härligheten, Texten för mö-
tet hade han klar, troligen även sångerna.
Med de varnande orden på sina läppar, med
bibeln i fickan och blicken på Jesus var
han säkert färdig för uppbrottet. Så har
även han kämpat striden till slut. Hastigt
gick det. Vi ha svårt att fatta verkligheten.
Broder Risbergs hem stod öppet för alla
Herrens vittnen. Även H. F:s vittnen voro
välkomna. Huru ivrade han icke för att
missionshuset skulle bli färdigt till H. F:s
ombudsmöte i okt.! (Huset stod dä un-
der reparation.) Nu är hans arbetsdag slu-
tad. Herren tröste de sörjande! Låt oss
komma ihåg dem i bönen.
Är du redo, min vän, om döden skulle
hinna dig så där hastigt?
»Mång tusende vagnar, o Herre, Du har,
och vilken Du väljer för mig
kan vara detsamma, blott lycklig jag far
till himlen i sällskap med Dig.»
Frid över den verksamme mannens minne!
A. Persson.
HedaktionsEaotiser.
Br. Sjölins vackra sång om korset,
vilken är införd på detta nummers första
sida, kan köpas från K. G. Sjölins förlag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
