- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
68

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

TRONS SEGRAR

len för vår lilla svenska skola. Intill dato
ha vi förgäves väntat att få se det. Hop-
pas dock, att det så småningom kommer
och ej alldeles går förlorat för oss.

Utvecklingen i Kina tyckes i vissa fall
vara en utveckling baklänges. Jag minnes
nog, att det kunde vara besvärligt ibland
under vår förra period här ute att ha
med järnvägarna att göra, men 1111 är det
långt svårare. Som ett exempel må näm-
nas, att vi i Peiping, där vi hade att om-
polletera vårt gods, ovillkorligen skulle ha
det visiterat; och då hade det kort förut
gått igenom tullen i Tientsin. Vem som
helst ljan förstå, att det ej är lätt att vid
ett tågombyte med begränsad tid taga itu
med att öppna flera stycken spikade och
skruvade lådor och gå igenom deras in-
nehåll. Dess bättre lyckades det mig att
med hjälp av ett ombud från American Ex-
press få våra tillbehör igenom utan alltför
stort besvär.

Klockan halv tre på morgonen stannade
vårt tåg på Tienchens station. Det kändes
nästan lite kusligt att tänka pä den fyra
kilometer långa vägen in till staden i vin-
terkylan, sömniga och frusna som vi voro.
Broder Bergman och en del kinesbrödér
voro oss till mötes, och vi gjorde Pauli er-
farenhet, då han kom till Rom (Apg.
28:15). »Då han såg bröderna, fattade han
mod.» Så gjorde ock vi. Och efter en god
stunds parlamenterande med stationsbetjä-
ningen om vårt resgods’ placering, tills
det dagades och vi kunde avhämta det,
bar det i väg mot staden. På missionssta-
tionen mottogos vi av församlingsmedlem-
mar och br. Sverker, som bjöd oss till
ett angenämt kaffebord. Fru Bergman och
lille Arne hade också varit här för att
taga emot oss, men då vi läto vänta på
oss en hel vecka, måste de återvända hem
utan att se oss. Så var också fallet med
en del kineser från byarna.

Vår första söndag (den 16) välkomnades
vi av församlingen. Mycket folk hade kom-
mit tillsammans, och mötena voro goda.
Vi ha ju varit här förut, varför vi kände
oss jiemma ibland vännerna. Eftersom jul-
högtiden var så ;iära inpå oss, blev det

bråttom att, så gott sig göra lät, få litet
i ordning för densamma. Vad de yttre an-
ordningarna beträffar, blev det mycket an-
språkslöst, men högtid blev det ändå. Vi
erforo sanningen av Pauli ord: »Guds rike
består icke i mat och dryck utan i rättfär-
dighet och frid och fröjd i den Helige
Ande.»

Barnen undrade nog, hur det skulle gå
att fira jul i Kina. Och även om vi sak-
nade mycket av Siveriges jul, så gick det
i alla fall. Broder Bergman hade sörjt för
att vi skulle få en julgran, och den kom
också i god tid. Klappar vankades också,
om än sparsamt, och farbror E. Persson
fr. Trälleborg hade sänt oss jultidningar,
vilka i väsentlig grad bidrogo till stäm-
ningens höjande. Tack, broder och vän!

Mindre behagliga känningar av klimat-
ombytet och därtill förkylning verkade dock
dämpande på julglädjen. Pappa och Mar-
gareta fingo tillbringa största delen av hög-
tiden i sängen. Detta blev en stor miss-
räkning, vad mig beträffar, för mötenas
skull. Men Ebba var duktig och kunde vara
med i alla mötena.

Vi hade mycket folk — ja, alldeles för
mycket — ty vårt kapell kunde ej på långt
när rymma dem. Tyvärr kommo nog de
flesta av nyfikenhet. Stackars, arma Kina!
Morgon har kommit, och likväl är har natt.

Följderna av att här ej varit missionärer
bosatta på sju år äro uppenbara. Vi be-
höva en stor nåd i arbetet här. Bedjande
vänner, låt också oss och vår plats få ett
rum i eder förbön! Förhoppningsfullt gå
vi det nya året till mötes, vetande, att Han
är trofast, som har kallat oss.

Med de varmaste hälsningar från mig
och familjen.

Eder i Herrens tjänst

M. H j ä r t s t r ö m.

Bed för missionärernas och
missionärskandidaternas föräl-
drar och närmaste anhöriga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free