Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS SEGRAR
Brev från makarna Tkorell.
Jul... Jul... Jul i Afrika.
Umgwenya M,. S., P. O. Box 47,
Komatipoort, Tvl., South Africa.
Ack, om jag kunnat beskriva det, som
det är i kväll, och som det kändes under
bönestunden nyss här på verandan tillsam-
mans med barnen på stationen! Jag ön-
skar, att du, käre läsare, varit med.
Min hustru hade ordnat till lite fest-
ligt för dem, och så delades julklapparna
ut. Ni må tro, att ögonen lyste. Ja, de vita
tänderna lyste även de i lampskenet. Det
var en njutning att sitta lite på avstånd
och betrakta den lilla gruppen och se de-
ras tacksamhet. Kommer så därtill, att det
är så stilla i naturen. Fullmånen lyser. Det
gröna, spirande gräset doftar. Blommorna
sända ut sin vällukt. Syrsorna och andra
insekter sjunga sina melodier. På några
hundra meters avstånd äro lejonen verksam-
ma, och1 deras rytande passar så väl in i
vildmarkslivet. Det är midsommarnatt i Af-
rika men även julstämning för nordbon.
»Kan det vara möjligt?» kanske du tänker.
Jo jo män! Allt i naturen talar om mid-
sommar. Utdelningen av julklapparna, och
julsångerna sedan, som barnen sjöngo, det
talar om jul. Det blir sä varmt där inne i
bröstet. »Evangelium har kommit. Det var
missionärerna, som kom med det... Nu
ha även vi hopp om ett hem: i himlen. Nu
ha vi en Frälsare. Halleluja! Halleluja! E-
vangelium har kommit.» Blicken riktas till
de sjungande. O, vad månde bliva av dessa
barn? Sjkola även dessa komma att bringa
oss lidande och bekymmer, såsom åtskil-
liga andra gjort, eller skola de växa upp
och bliva eldsvittnen? Ja, Jesus känner al-
las hjärtan. Det kändes så gott att få av-
sluta samvaron med att böja knän tillsam-
mans med dem, tacka Gud för det gångna
årets välsignelser samt bedja om ny kraft
för kommande dagar. Välsigna, Gud, den
lilla skaran!
Nu ha de gått till sina sovrum. Lejo-
nens basstämma ljuder fortfarande men på
avstånd. O Gud, bevara barnen från att
bli byten åt Siatan!
Ungdomen är framtidens hopp. O, vil-
ken nåd att få arbeta även bland dessa!
Sista månaden ha julmöten, hållits på
alla utstationerna, och i övermorgon sam-
las vi här på stationen, vill Gud. O Gud,
låt din Ande fälla!
Söndagsskolbarinen, som kommit flitigt, ha
uppmuntrats med gåvor. Tack, kära vän-
ner i hemlandet, som hjälpt oss i detta av-
seende! Tag på detta sätt emot barnens
och vårt tack!
Edra syskon i vildmarken
Esther och Harry.
Brev från C. E. Lundin.
Itongasi M. Si., Munster P. O., Natal,
S. Afrika, den 31 dec. 1934.
Kära missionsvänner!
Frid genom Herren Jesus!
Detta år håller nu på att nalkas sitt slut.
Först vill jag säga eder alla ett varmt tack
för edra förböner och offer för missionen
under det gångna året. Lönen väntar den
trogne tjänaren, även om hans tjänst va-
rit ringa.
Våra julmöten äro nu över med dopför-
rättning och söndagsskolfester. Rätt myc-
ket folk har varit samlat, men icke alla
ha kommit för’att få del av julens stora
glädjeämne, Jesus, utan hoppet att få nå-
got att äta har dragit många. De ha dock
fått hör.i om Honom, som blev fattig för
vår skull, för att vi genom Hans fattigdom
skulle varda rika.
Genom flera vänners gåvor till våra sön-
dagsskolor fingo barnen även i år sin van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
