Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS SEGRAR
.gen utsikt att komma ur det. Skall
jag nu avbryta min affärsverksamhet,
kommer det att betyda förlust av allt
vad jag har samlat. Men jag är dock
inte så ligvttig, som du tror. Jag öns-
kar verkligen, att jag vore en kristen,
•och som jag nyss sade, så ville jag
gärna ge tusentals kronor, om jag
kunde bli det. — Men jag ser, att tå-
get går snart, och jag måste skynda
mig för att hinna till stationen i tid.
Var nu snäll och besök mig, när du
kommer åter till staden.»
Äter ha trettio år försvunnit, och
en gammal man på åttio år ligger på
sitt dödsläger.
Många gånger i sitt liv hade han
varit kraftigt besökt av Herren, men
han hade stått Guds Ande emot och
uppskjutit sin omvändelse till en läg-
ligare tid. Allvarliga tuktanstider
från Herren hade han nödgats genom-
leva, men hans hjärta förblev dock
obrutet. Hans hustru och alla hans
barn hade gått före honom i graven.
I dessa smärtsamma förluster, som
följt tätt på varandra, hade han känt
igen den himmelska kallelsen att be-
reda sig att möta sin Gud. Han hade
särskilt i dylika tunga tider önskat,
att han vore en kristen, och lika ofta
varit villig att offra en stor summa
av sin ständigt växande förmögenhet,
om han därigenom hade kunnat vinna
saligheten. Men att giva Gud hela
sitt hjärta, som hängde så fast vid
rikedomen, och söka först Guds rike
och Hans rättfärdighet, det hade han
aldrig gjort eller försökt göra.
Och så måste han lämna denna
■världen, oaktat den var hans allt.
Åttio år hade skaffat honom
massor av guld.
Hans hästar och vagnar väckte
mångas avund. Hans hem glittrade
av den utsöktaste lyx. Men vad
hjälpte detta honom nu, när han be-
fann sig på gravens rand?
Han var ii verkligheten en mycket
fattig man; ty han var utan hopp och
utan Gud. Och nu såg han, vad han
var och vad han hade gjort. O, att
han kunde blivit försatt femtio eller
sextio år tillbaka i tiden och fått
frihet att göra ett nytt val! Hur öns-
kade han icke tillbaka i synnerhet
den gyllene tid, när Guds Ande så
mäktigt klappade på hans hjärta,
då själens frälsning stod för honom
som det viktigaste av allt, då san-
ningens mald: genomträngde hans själ
Och himmelen var honom så nära! Hur
förskräckligt, att han då hade stått
Guds Ande emot och gång efter an-
nan vågat uppskjuta sin omvändelse
till en lägligare tid, som dock aldrig
kom. Och nu var det för sent! Han
förskräcktes över sitt tillstånd, men
hans hjärta var liksom stelnat, det
var hårt som sten. Han hade icke
velat känna sin besökelsetid.
Det långa livet i Mamons träldom
hade jagat Guds Ande bort ifrån ho-
nom. Det var förskräckligt att se
den fasa och ångest, som överväldi-
gade hans bortflyende ande! Den
troende själasörjaren, som blivit kal-
lad till hans dödsläger, försökte ännu
i sista stund att föra hans förtvivlade
själ till Honom, som icke bortstötte
den döende rövaren, men allt förgäves.
Hans enda och sista rop var: »O, om
jag kunde, så ville jag giva hundra
tusen kronor för att få dö som en
kristen!» — —• —
»Vad hjälper det en människa, om
hon vinner hela världen men tager
skada till sin själ? Och vad kan en
människa giva till lösen för sin själ?»
Icke hela världen, långt mindre hun-
dratusen kronor, kan gagna själen, när
Herren kallar den bort. Endast det
»dyrbara blodet» kan två vit såsom
snö samt giva frid och hopp.
»I dag, om I hören Herrens röst,
så förhärden icke edra hjärtan!»
»Ve dem, när min Ande är viken
ifrån dem!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
