Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS
INGEN ANNAN HÖVDING.
Låtom oss oryggligt hålla fast vid
hoppets bekännelse, ty den som har
givit oss löftet, han är trofast. Hebr.
10:23.
Det händer stundom till och med
Kristi tjänare, att när de drabbas av
förföljelse och förlust för Kristi skull1,
viskar frestaren till dem, att de skola
kasta bort sin bekännelse. »Alltse-
dan du blev en kristen, har du ej haft
annat än bekymmer. Det ser ut, som
om helvetets hundar nafsade dig i
hälarna mer än någonsin, sedan du
tog upp Kristi namn. Kasta därför
bort det och övergiv gudaktighetens
väg.» Usla tankar! Uppror mot Her-
ren Jesus! Vågar du göra så? Många
ibland oss kunna icke göra det, ty då
Han frågar oss: »Viljen även I gå
bort?» kunna vi endast svara: »Her-
re, till vem skulle vi gå? Du har det
eviga livets ord». Ingen annan höv-
ding är värd att följas. Vi måste
följa Davids son. Att svika honom
kan icke komma i fråga.
C. H. Sp ur ge o n.
■ ■ o ... .— - ■ -—• -
Några intryck fr. julen 1934.
Så har jag tillbringat min första julhög-
tid i Afrika. Den yttre inramningen var gan-
ska olik den man var vati vid från Sverige,
men då Jesus blivit vår julfröjd, så har
detta en underordnad betydelse.
Redan så tidigt som första söndagen i
SEGRAR
dec. månad började vi våra julmöten och
julfester för barnen på en del utstationer.
Den stora dagen i högtiden var julmötena
hemma på Komati M. S., som togo sin bör-
jan julafton. Under dagen anlände den ena
lilla skaran efter den andra från våra ut-
stationer, alla under sång. När Mkoboti-
gruppen tågade in. genom missionsstationens,
grindar, sjungande: »Li fikile evangeli»
(»Evangelium har kommit»), kunde jag inte
tillbakahålla tårarna. Jag skådade framtids-
syner ända fram till den dag, då genom
Guds oändliga nåd också en liten skara
av detta så lågt stående folk skall tåga ge-
nom den himmelska stadens portar under
segersång — slutfrälsta.
De många och långa mötena började med
fest för söndagsskolbarnen. Jag önskade,
att de kära syskon där hemma, som hjälpt
oss med beklädnaden för våra söndagssko-
lor, sett de strålande barnablickarna, då
de nya plaggen blevo deras egendom. Sä-
kert hade Ni fröjdats med barnen. Varmt
tack! Gud löne eder alla! — Tidigt julda-
gens morgon tågade skaran i väg till flo-
den, där en liten grupp av både gamla och
unga döptes för att förenas med försam-
lingen. Just som den siste av de nydöpta
steg upp ur floden, bröto solstrålarna fram
genom morgondiset. Det tycktes mig vara
tecknet på ljusets seger över mörkret. Hjälp
oss, kära syskon, att bedja för dessa, att
mörkret — hedendomen — aldrig mera får
någon makt i deras liv.
Guds Ande kändes nära från det första
mötet till det sista. Några utvalde Herren,
bland dem en hednakvinna, som under mån-
ga år varit hård och otillgänglig. Nu stod.
hon upp mitt i mötet under tårar, sägan-
de: »Jag vill utvälja Herren i dag». Så räd-
das de en och en, men vi bida den tiden,
då skaror av hedningar söka Guds ansikte,,
vetande, att intet är omöjligt för vår Gud,
huru ogenomträngligt hedendomens mörker
än synes.
Mellan mötestiderna hade jag fullt arbete
med att hjälpa de sjuka. Nära 40 st. fingo
sålunda hjälp pä ett eller annat sätt under
de båda mötesdagarna. Vår bön är, att
detta arbete må få tjäna Herren på så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
