- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
106

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

TRONS SEGRAR

Ju lkäls ning från Maritzburg

Ån en julhögtid ha vi fått fira i Afrika-
land. Redan den 16 dec. började vi med.
julmötena. Det första var vid Pateni ut-
station. Det kändes ganska kyligt, då vi
vid femtiden på morgonen gjorde oss fär-
diga. Vid åttatiden hade vi åkt, »så långt
vägen räckte», och voro då framme hos
våra vänner Nzimande. Vi bjödos på te,
och det smakade gott. Där mötte också vår
kära gamla Lea, som nu i många år haft
hand om söndagsskolan vid Pateni. Hon
hade några av de större flickorna med sig.

»Vi ha mycket bröd med oss i år. Se, en
så stor säck! Det blir tungt, det.»

Lea skrattar med hela ansiktet, och så
delar hon med van hand ut bördorna till
flickorna. Dessa tyckas säga: »Detta är väl
inte tungt, det är ju vårt julbröd!» Och
lekande lätt svänga de upp sina bördor på
huvudet.

Vi knoga i väg nedför den branta bac-
ken, ned till floden, där några pojkar vänta
med hästar. Hu, så brant! Jag får ibland
göra som krabborna, gå på tvären och allt
då och då fatta tag i det långa gräset el-
ler småbuskarna.

Lille Simon lyser som en sol, då han
överlämnar häst och tyglar åt »Nkosikazi».
Genom floden gick det lätt i år. Men på
den andra sidan fingo vi otrevligt sällskap.
Redan under morgonens bilfärd hade vi
gjort en flyktig bekantskap med en och
annan av de stora gräshoppor, som i detta
distrikt utgjort och utgöra en landsplåga.
Annat blev det, då de nu i tusental svär-
made omkring oss och hästarna! De stac-
kars djuren fingo dem rakt i ögonen och
ville naturligtvis fly från sådant elände. Vi
lyckades dock hålla oss kvar på stigen. —
Det var sorgligt att se, hur den halvfärdiga

majsen ätits av; och folkets små åkerlap-
par sågo ut, som om elden gått däröver.

Här och var gingo kvinnorna och slogo
med käppar för att om möjligt skrämma

— men, som de sade: »Aku sizi luto»

— »Det tjänar till intet».

Efter I1/2 tim. ritt i detta »regn» kommo
vi dock fram till Njilos kraal, där vårt lilla
kapell är. Den gamle Njilo är borta nu,
nej, hemma hos Herren. Förra året tog
han emot mig, Ivor och S. Johanson så
glatt. Sönerna göra nu sitt bästa, likaså
hans hustru.

Kapellet är så fullpackat, så vi få tränga
oss in. Och om också »kyrkan» är snart sagt
fallfärdig, blev det julstämning, då läraren
läste om »barnet på hö och strå». Jesus,
Jesus, underbara namn! I Sverige eller
Afrika — överallt, allestädes detsamma!

Jag sitter och ser på barnskaran vid mina
fötter. Jag räknar dem också, det kan ej
hjälpas. »Har jag kläder nog för dem alla?
Har jag skjortor nog för gossarna? o. s. v.»

— »Nu är teet färdigt», viskar Lea. Un-
der sång tåga barnen in i en hydda. O,
så goda kakor! O, så fina karameller! Och
det vita brödet — allt smakar, det se vi.
Ja, så var det då kläderna. De räckte så
när som till några av de minsta. Men de
få en näsduk och se nöjda ut med det.

Efter en böne- och tackstund i kyrkan
få vi så säga farväl. Tack, alla I där hem-
ma, som bjödo till fest vid Pateni!

Lördagen den 21 dec. är det Enatibarnens
tur. Barnen från tre platser skulle där möta
upp. Dit är ej så långt. Och dit räcker
också vägen. Jeremia och hans gumma hålla
som Jjäst på att planta sättpotatisplantor,
då vi körnima. Men i hast kommer tegrytan
över elden. Barnen äro också snart sam-
lade. Sikaran här är nästan större än vid
Pateni. Här lämnades dock klädnumret ute
detta år. Bröd och karameller smaka här
lika gott. Glada barnaögon är det vackraste
jag vet; det var många sådana vid Enati.
Och alla, alla hälsa de eder där hemma.

Så kom julafton. Den första truppen av
troende kom med den. Alla fingo litet med
av vad huset förmådde av extra julfägnad.
Många av de unga hade aldrig varit här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free