Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
TRONS SEGRAR
Mången frågar kanske ibland: »Vinnes
något för det som offras till missionen?»
Vi skulle innerligt önska, att några av
missionens vänner vore med, när våra dop-
kandidater avlägga sina vittnesbörd. Som-
liga av dessa ha lätt för att tala om, då
Gud började sitt verk i deras hjärtan, och
huru de blivit frigjorda. Andra kunna inte
säga så mycket men veta, att de blivit fria
ifrån syndabördan och att -ljuset har gått
upp i deras själ. Vi få även höra vittnes-
börd om dem som lyckligt gått hem till
Gud.
Vid jul hade vi god tillslutning, och jag
tror inte, att vi haft så mycket folk med
på mötena, särskilt på kvällarna, vid någon
julhelg, sedan jag kom till Lingkiu. Efter
mötena sade farbror Chi: »Det är annor-
lunda nu mot förr». Folket är mera villigt
att höra än under de föregående åren. Ovan-
nämnde man är en av de stilla i landet men
vinner själar och bär frukt åt Gud. Gång
efter annan kommer han med någon som
han fått med och som vill tro på Gud.
Enligt kinesernas årskalender inföll ny-
årsdagen den 4 febr. Folket tar då fritt en
tid, och vi måste passa pä tillfället att nå
så många som möjligt med evangelium. De
troende hjälpa då till. Vi bröder besökte
de närmaste byarna, och systrarna gjorde
husbesök i staden såväl som i närliggande
byar. På kvällarna hade vi möten i kapel-
let, då många av de utomstående kommo
med.
Men vi ha strid, icke mot kött och blod
utan mot ondskans andemakter i himlarym-
derna. Detta få vi på ett påtagligt sätt
känna mer än en gång. För lite sedan stod
detta ännu mera klart för mig. Vi ha näm-
ligen haft några besatta att bedja och
kämpa för, och det blir en hård kamp, in-
nan det går till seger. 1 djupaste bemär-
kelse äro de illa medfarna och uppgivna,
»lika får, som icke hava någon herde». Vi
ha fått se ett par befriade den sista tiden,
och en hålla- vi på att bedja och kämpa för
ännu. Vi få bytas vid att vaka och bedja,
och det gör, att rnan blir trött och sliten.
Jag önskar med dessa rader uppmana till
förbön särskilt för dessa, som äro så plä-
gade av satan. Bedjen även för arbetet,
samt för oss, att vi mer och mer må skick-
1-iggöras att bärga in den dyrbara skörden!
Mina kamrater förena sig med mig i en
varm fridshälsning till styrelsen samt alla
missionens vänner.
I arbetet och striden lycklige
Josef Johansson.
Plock f ran Jet flydda.
»Jag finner behag... för Kristi
skull.» 2 Kor. 12: 10.
Det är stort, det är nåd att få tjäna
Gud, att få vara Hans budbärare, Hans
efterföljare, att få se Hans verk bland stora
och små, att Han ännu bekänner sig till
våra ringa bemödanden här ute bland hed-
ningarna. Ja, Hans ords utsäde skall ej
bliva fruktlöst!
Vi se tillbaka till de senaste dagarna på
gamla året. Det närmar sig den kära ju-
len. Brev och julkort komma från oförglöm-
da vänner. Tack till alla, som kommit ihåg
oss! — Det synes som om Herren denna
gång manat flera än förut att sända oss
hjärtevarma hälsningar. Tårarna vilja kän-
na sig fria vid bevisen på eder kärlek.
Gud löne och välsigne eder rikligen!
Lördagen före jul hade vi barnfest, och
nog skulle då a-lla vara med. Nyfikenhe-
ten: »Vad ska nu komma?» visar sig på-
tagligen. Sång, bön och tal öm den stora
Gåvan avlöste vartannat. Först av det
som smakade var var sin kopp te samt en
försvarlig brödskiva med lite sirup på. Jag
hade köpt 18 stora bullar för ändamålet.
Därefter få de »flitig a» (!) var sin klän-
ning eller tygstycke. Välsignade vare våra
systrar nere vid Bråviken, som per post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
