Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
sände oss 30 präktiga klänningar till- våra
sön,dagsskolbarn! Efterf oljans värt’ De som
hade färre dagar fingo nöja sig med smärre
presenter. Slutligen fingo alla var sin strut
karameller. Alla syntes — kanske med nå-
got undantag — belåtna och tacksamma.
En mor kom dagen efter, mörk i synen:
»Varför har inte min flicka, som varit
så trogen i s.-skolan, fått något?» Nu blev
det att skärskåda huru sakerna hängde.
Några dagar hade visserligen flickan varit
med. — Någon liten sak fick gumman med
sig hem — och blev befalld att sända sin
dotter regelbundet, om det skulle vankas
mera en annan gång.
Nästa dag bar det ned till vårt gamla
»Jordan». Fjorton döpte vi, och sex into-
gos på begäran och rekommendation. En
salig dag! Guds Andes kraft var förnim-
bart nära. Både sådd och skörd blir ett
glädjeämne för en Herrens tjänare, då han
är i Guds vilja. Så gingo vi hem och pri-
sade Herren under vägen.
Det var meningen, att vi på måndagen
skulle åka upp och fira jui hos vår son
Efraim med familj. Men då det blev åska
med storm fingo vi vänta med resan till
dagen därpå. De 6—7 milen voro dock snart
med bilen tillryggalagda, och vi hade en
välsignad dag hos de våra på Filipi. De
fröjdas där över segrar för Guds rike!
Det blev dock ej att stanna mer än en
dag, ty barnen önskade sig ned till havs-
kusten utan uppskov. Själv var jag be-
sluten att resa till vår traditionella kon-
ferens på nordkusten.
Även denna gång hade vi oförgätliga stun-
der omkring det gudomliga ordet. Vårt värd-
folk, syskonen Hagemanns, hälsade oss som
vanligt med glatt ansikte välkomna.
Deras frikostighet att mätta oss alla, omkr.
75 pers., under 4 dagar var densamma som
den alltid varit. Gud signe våra kära vän-
ner!
Vår årskonferens skulle börja nästan o-
medelbart, och då den denna gång var för-
lagd till P. M,. Burg, så måste man skynda
för att hinna dit i tid. Man kunde ju an-
vända sig av tåget, eller man kunde slinka
sig dit med en bil — fortskaffningsmedel
SEGRAR 133
saknas ej numera i detta land. Vid fram-
komsten hälsades vi på det hjärtligaste
välkomna av värdfolket och barnen samt
fingo besked om var våra vilotimmar skul-
le tillbringas. — Ja, nu voro vi här, och
vad skulle så möta? Min hustru skrev och
önskade, att konferensen måtte avlöpa i
»fridens tecken», och Gud vare tack! —
den gjorde så, om också vid tillfällen h ä r-
v o r n a syntes trassliga. — En an-
nan penna rörde fullfölja programmet, som
var nog så rikt.
På hemvägen fick jag i Durban vara med
på ett välsignat kvällsmöte för infödda.
Tron och kärleken förenar allt Guds folk!
Himnielens krafter syntes vara i väldig rö-
relse på natteii. Sömnen blev därför ringa,
och tidigt på morgonen styrdes kosan mot
södern, mot hemmet.
Vi ha haft glädjen äga våra Transvaals-
kamrater i vår närhet under januari. Alla
se de så käcka och frodiga ut. — Gud vare
lov för det! Han välsigne dem, då de nu
snart resa till sitt land igen.
Vi mötas vid nådastolen varje dag. Med
varm hälsning till er alla från min hustru
och er vän i Södern
E. Anderson.
Betania M, S,., Izotsha, Natal, i januari
1935.
Från London.
Brev från fröken Elisabet Jonsson.
Kära nådessyskon!
Guds rika frid!
Undertecknad vill härmed endast sända
eti liten hälsning till er alla, läsare av Trons
Segrar. Innerligt och varmt tack för för-
bön och offer! Alla äro vi medarbetare i
Kristus. En del av oss få gå ut till fronten,
och £ndra få stanna hemma vid trossen.
»Sådan deras lott är, som draga med i
striden, sådan skall deras lott vara, som
stanna vid trossen; de skola dela jämnt med
varandra.» 1 Sam. 30:20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
