Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 TRONS
som hon trodde, i graven för att
aldrig mer komma tillbaka. Vi kun-
na föreställa oss, huru hon kände det
i den tidiga påskmorgonen. Det var
mörkt omkring henne. Det var också
mörkt i hennes hjärta. Men se, när
hon kom fram, var graven tom. Och
så fick hon ett möte med den Upp-
ståndne, fast hon icke strax kände
igen Honom. Men så kallade Han
henne vid namn. Han sade: »Maria!»
Då kände hon igen Honom. Hans
ord klingade som förr. Däri fanns
samma oändliga frälsarekärlek. Livs-
källan, som tycktes henne ha sinat ut,
flödade på nytt för att aldrig mer för-
torka. Se där den erfarenhet Maria
Magdalena fick röna!
Och den storordige, självsäkre Pet-
rus, som hade så bittra minnen från
de sista stunderna med Jesus, tänkte
nu med smärta på huru han förne-
kat sin Mästare och aldrig skulle kun-
na göra det gott igen. Och han min-
des den där blicken, den sista han
fått av Jesus, den blick, som kom
hans hjärta att smälta och gjorde, att
han gick ut och grät bitterligen. O.
att han ändå finge återse denne Mäs-
tare, åter se upp i Hans kära an-
sikte! Men det var omöjligt. Han
var för alltid borta. — Men så kom
påskmorgonen med uppenbarelse för
Petrus. Mästaren hade ett särskilt
ord av kärlek för honom, och han
levde upp på nytt och gick fram ur
dessa påskerfarenheter som en ny
människa. Den gamle Petrus har lik-
som försvunnit. Det är en ny Pet-
rus, som talar i sina brev till oss,
där han bland annat säger om upp-
ståndelsen: »Välsignad vare Gud och
vår Herre Jesu Kristi Fader, som ef-
ter sin stora barmhärtighet har fött
oss på nytt till ett levande hopp, ge-
nom Jesu Kristi uppståndelse från de
döda.»
Eller vi tänka på Johannes, som
också förekommer i texten, han som
jämte Petrus ilade till graven, fylld av
SEGRAR
längtan efter Jesus, lärjungen, som
Jesus älskade, ja, huru blev icke ock-
så han förvandlad under denna påsk-
morgon ! Kärleken, som var hans
liv, men som han tyckte sig ha för-
lorat, fick han tillbaka, så att han
kunde bli, som ingen annan, en kär-
lekens apostel i världen. Se där i
Johannes’ liv frukten av uppståndel-
sen!
På samma sätt var det med hela
lärjungakretsen. Vi finna där en out-
släcklig livstro, en orubblig seger-
visshet, som gjorde, att de oskaada
kunde komma igenom alla martyrti-
dens outsägliga lidanden. Det var
u p p s t å n d els e t r o n, som bar dem
och som satte denna första försam-
ling i stånd att göra en enastående
gärning i Guds rikes historia, ena-
stående i lidande, enastående i ar-
bete Och detta allt var uppståndel-
sens frukt. Och så har det alltid
varit i starka tider i Guds rikes
historia. Det har varit tron på Jesu
Kristi seger, som burit församlingen.
Så må vi då fråga: Huru är det
med oss, huru är det med vår kris-
tendom? Har den samma kännemär-
ke? Bäres också den av tron på Jesu
Kristi uppståndelse? — Ja, nog fin-
nes det något av denna segervissa
tro också bland oss, men nog fin-
nes där också mycken svaghet i
vår kristendom, en svaghet så stor,
att det ibland synes som om den för-
lorat det väsentligaste. Vi kunna
samlas omkring Jesus, vi kunna hylla
Honom, vi kunna komma till Honom
med uttryck av tacksamhet och till-
givenhet, men alltför ofta är det som
samlades vi omkring en död man
i stället för att samlas omkring Ho-
nom såsom den levande, upp-
stå n d n e Frälsaren. Och sär-
skilt synas vissa tider eller vissa rikt-
ningar, i den kristendom som finnes
ibland oss, vara blottade på verklig
uppståndelsetro. Men svagheten i
en sådan kristendom uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
