Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
193
stycken skulle kunna inverka på henne
och skingra hennes tankars ständiga
kretsande kring dessa ting. Vägen
genom skogen är inte lång. Det bleve
bara en välgörande promenad för dig.
Hon skulle säkert sätta stort värde på
dina besök.»
»Gärna vill jag göra som du öns-
kar, far. Jag skall taga med mig nå-
gon förströelse i litteraturväg och
läsa för henne».
Och doktorn gick in till sig.
Redan dagen därpå gick Gulli till
Häradstorp. Hon hade med sig ett
par sagor, som hon tänkte föreläsa
för den bleka, lidande fjortonåringen.
Men därav blev intet. Ty då Signild
blev tillfrågad, om hon ville höra dem,
tackade hon och sade, att hon inte
tyckte om sagor. Men om fröken ville
läsa ett par kapitel ur bibeln, skulle
hon bli så glad.
Fröken Gulii tvekade ett par ögon-
blick, men så kom det: »Det är inte
rätt av dig, barn, att läsa i den där
gamla boken så mycket som du gör.
Tanken på dessa sagor och historier
har gjort din själ sjuk och fördröjer
och hindrar även ditt kroppsliga till-
frisknande.»
Signild såg stort på fröken Gulli,
och svaret ljöd med allvar och över-
tygelse: »Det finns inga sagor och
historier i bibeln, fröken. Det är
sanning, evig sanning. Bibeln är min
allra käraste bok. Dess innehåll ger
mitt hjärta frid och mättnad, ty den
talar till mig om Gud och den han
sänt till vår frälsning, Jesus Kris-
tus».
»Stackars Signild, du är vilseledd»,
ljöd det medlidsamma svaret. »Gud
finns inte. Ingen verkligt bildad män-
niska tror det».
Den bleka sjuklingen dröjde litet
med svaret. »Jag har nog läst och
hört talas om, att det finns sådana män-
niskor. Och jag »tycker, aft det är
synd om dem. Och om fröken med.
Ty min kära bibel säger: ’De då-
rar säga i sitt hjärta: Det finns in-
gen Gud’. ’Då de föregåvo sig vara
visa. hava de blivit dårar’. ’Var är
någon vis? Var är någon skriftlärd?
Var är någon av denna världens klyf-
tiga? Har Gud icke gjort denna värl-
dens vishet till dårskap? Ty emedan
världen icke genom sin vishet kände
Gud i Hans vishet, täckes Gud ge-
nom dåraktig predikan frälsa dem, som
tro’. Gud finns, fröken, och jag äger
Hans frid i min själ. Den frid, som
Jesus förvärvat åt mig».
»Vill du då inte bli frisk?»
»Jo, ibland önskar jag det. Jag
skulle vilja leva för Hans räkning,
som älskar mig och har löst mig från
mina synder med sitt blod, och under-
visa andra om Hans kärlek och mana
dem att fly till Honom. Men ibland
och kanske mest längtar jag att få
bryta upp och flytta hem till min
käre Frälsare. Hans vilja är den bäs-
ta. Må den ske».
»Men fruktar du då inte för döden,
underliga barn?»
»Stundom gör jag nog det. Det
är, då jag kommer ihåg och ser alla
mina synder och glömmer, att Jesus
givit sitt liv och blod till försoning
för dem. Men så blir jag åter glad
över att jag har förlåtelse för dem
i Jesu namn, och då är jag inte läng-
re rädd för döden, för jag vet, att
Jesus har övervunnit den. Det är bara
min kropp, som ska läggas i graven
för en liten tid. Min ande får svinga
sig upp till min Frälsare».
»Synd! Ifall det begreppet finns,
då kan väl åtminstone inte du ha hun-
nit stifta bekantskap’ därmed, så ung
som du är.»
»Ack jo! Om fröken visste, ett så-
dant ont och syndigt hjärta jag har
och sådana fula, stygga tankar jag
tänker ibland!»
Det stack till så konstigt i Gullis
själ. Var det ej månne en pil av-
skjuten av Guds Ande mot hennes
eget hjärta: »Även du är en syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
