Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
TRONS SEGRAR
dare inför Gud». Hon ville ej fortsätta
samtalet längre.
»Eftersom du vill, ska jag väl läsa
för dig ett stycke ur bibeln då. Fast-
än det är länge sedan jag tog i den
boken. Är det något särskilt, du vill
höra?»
Signild nämnde ett par kapitel. Gulli
läste dem. De handlade om Jesu
lidande och död, hans ångest och
blodsvett i Getsemane, hans törnekrö-
ning och hudflängning och hans slut-
liga kval och marter på korset.
Med sällsam makt letade sig de he-
liga orden väg till den moderna nu-
tidskvinnans själ. Hon ville jaga in-
trycket av dem från sig, men det
gick ej. Åter och åter kommo de
igen. Så var det ock med den sång,
Signild efteråt sjöng med matt röst.
Det var den sjukas älsklingssång. Stil-
la kommo orden, ett och ett:
Min blodige Konung på korsträdets
stam,
Föraktade Herre, oskyldiga Lamm —
Din klädnad är blodig, Du ängslas, Du
ber,
Du ligger på marken med ansiktet ner!
För mig blev Du sårad, för mig blev
Du träl,
Du smakade döden att rädda min själ.
Du hänger förgäten men tänker på
mig,
Du beder för andra men glömmer bort
dig.
Din helga lekamen mitt påskalamm
var,
Den bittraste galla för glädje du tar.
Att göra mig salig, du lider all nöd,
Att skänka mig livet, för mig du blev
död.
Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens
ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att i tron hava blivit Guds
vän.
Förtro dig fördenskull, så usel du är,
Med hela din börda och allt ditt
besvär,
I Frälsarens händer. Han vill och han
kan
För hela din salighet vara din man».
Fröken Gulli gick hemåt i under-
liga tankar. Hon var en av dessa nu-
tida andar, som förneka Gud och heli-
ga ting och berömma sig av att tänka
fritt, fastän de egentligen gå i led-
band hos andra, som själva ledas av
mörkrets furste. Hon levde ett glatt
och sorglöst liv, ty hennes far var
förmögen. Ibland målade hon. Mest
för nöjes skull. Och genom brevväx-
ling stod hon i förbindelse med en
del modernt artistfolk, dels i huvud-
staden och dels i utlandet. Hon var
förlovad med en ung, lovande jurist
med samma åskådning som hon, och
livet log ljust och hoppfullt emot
henne.
Hennes samtal med den olärda,
sjuka flickan hade emellertid i ett
nu kommit hennes vackert hopkon-
struerade tankebyggnader att skaka i
sina grundvalar. Hon hade hos det
lidande barnet mött den världsöver-
vinnande tron. Den tro, som mor
ägt, levat och dött på. Tänk, om
det var sant, det som stod i bibeln!
Då var hon förtappad. Och hennes
tankar gingo tillbaka till de första
lyckliga barnaåren, då hon satt på
mors knä och av hennes läppar hörde
bibelns sköna berättelser tolkas.
Gulli skulle helst inte velat gå till-
baka till Häradstorp. Hon var liksom
rädd därför. Men hon måste. Ty
hon hade lovat. Och varje gång hon
kom, bad Signild henne föreläsa ur
sin kära bibel eller någon annan god
bok. Och Gulli kunde ej neka. Hon
gjorde inga vidare invändningar, ty
hon ansåg, att då den sjuka flickan
tycktes ha en njutning av att tro på
de gamla, dumma sagorna, så kunde
hon ju gott få göra det. Ingen skada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
