Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
snö och svår nattfrost. — Men det var en
sann vederkvickelse att skåda det nyvak-
nade livet i naturen och inandas den ljum-
ma vårluften. En stor del av träden i
parkerna hade ett fullt utslaget lövverk.
Ett jublande tack till livets Gud uppsteg
ur hjärtat.
Arbetet vid skrivbordet hade den se-
naste tiden tagit hårt på mina krafter, och
det var tämligen välbehövligt att komma
ifrån för ett par dagar. Komma ifrån? Nej,
det gick inte! När brevlådan tömdes på
morgonen före avresan, innehöll den två
digra packar korrektur till den under om-
tryckning varande boken E. G—ns sam-
lade skrifter. Och tid att läsa dessa un-
der malmövistelsen måste tagas. Men även
detta gick. Genom att sent gå i säng och
stiga tidigt upp kan man vinna åtskilliga
timmar. Inom parentes kan nämnas, att Skör-
defolkets bok (»I skördefolkets spår») ock-
så är i arbete nu och kräver sin tia.
Även om det är ansträngande, är det dock
härligt att läsa korrektur till ett par så
goda böcker som de nämnda, särskilt till
boken av Emil Gustafson. O, vilka rike-
domar, som finnas i den boken! Om den
kan med skäl sägas, att den borde finnas
i varje svenskt hem. Och den borde läsas
om och omigen av både gamla och unga.
Tänk, vilken helig prägel vårt liv skulle få,
om den bokens sanningar och genomsunda
tillämpningar av bibelordet finge genom-
tränga Guds folk! Boken är i sanning inspi-
rerad av Guds Ande och liknar Bibeln däri,
att för var gång man läser den upptäcker
man något nytt. Och den blir visst aldrig
för gammal. Men det är just därför, att
den hämtar sitt stoff ur Bibeln och utgör
från början till slut en vandring genom
Böckemas Bok. Stå träffande och praktiska
tillämpningar av Bibelns bilder och berät-
telser vet jag mig ej ha funnit i någon an-
nan bok.
Men nu kom jag ifrån ämnet! — Sönda-
gen tililbragte jag och min hustru hos vår
äldste son, som med familj bor i Malmö.
En söndag i en så stor stad med så många
predikolokaler bjuder på många möjlighe-
ter i fråga om den andliga uppbyggeisen.
SEGRAR 211
Men hjärtat sade nej till de många attrak-
tionerna och drogs till det gamla hem-
met Immanuelskyrkan eller — såsom den
förr kallades av allmänheten — Gasverks-
salen. Där har jag gått i söndagsskolan, och
där har jag tillsammans med far och mor
och systrar hört det Guds ord, som tidigt
genom Guds nåd slog så djupa rötter i
pojkhjärtat. Där har jag sedan själv fått
frambära månget vittnesbörd om min Fräl-
sare, som fann mig i barnaåren. Det är
alltid en stor glädje att i detta hem få
återse de gamla trofasta vännerna.
Men denna gång kunde man ej undgå
att gripas av saknad och bekiämning. Ett
stort antal av dessa kära familjemedlem-
mar ha vänt församlingen ryggen och tri-
vas ej längre i det gamla hemmet. O, huru
många jag saknade! Varför ha de gått? Ja,
varför? Var stugan dem för trång? Knap-
past. Immanuelskyrkan är bra rymlig. Var
ej hemmets anda sådan, att de kunde tri-
vas där? Nog finns det rum för ett full-
tonigt evangelium än i gamla »Gasverks-
salen». Och skulle något av dödskylan ut-
ifrån velat tränga sig in i församlingen, så
hade en trogen sammanhållning förvisso
kunnat hålla den utanför. Flur går det,
om de »varmaste» gå sin väg? — Ofta
komma i mitt minne några ord, införda
i en kristlig tidning för flera år sen: »’Hu!’
sade kakelugnen, ’här kan jag inte stå. Här
är alldeles för kallt! Flytta mig in i ett
varmt rum!’ ’Hu!’ sade ijuset, ’här är sä
mörkt! Ställ mig på en ljusare plats!’»
Detta är, såsom många veta, inte första
gången Immanuelsförsamlingen varit som
moderkupan, ur vilken bina svärmat. Tre
eller fyra gånger förut ha större eller min-
dre grupper brutit ut och gått till andra
församlingar eller bildat egen församlings-
grupp och byggt egen; kyrka. Och detta
kanske snarare har länt till gagn än till
skada. Emellertid — om jag förstår sa-
ken rätt — är detta den utbrytning, som
vållat församlingen mest smärta. Dels ha-
de main inte väntat sig detta av sin pastor,
som man ansåg stå högt i andligt liv och
andlig insikt; dels har skilsmässan ej haft
den prägel av vänskaplighet, som t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
