Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’212
TRONS SEGRAR
skilsmässan mellan församlingen och Be-
telgruppen hade, enligt vad som. nu, vid
Betelförsamtongens 50-årsjubileum, omta-
lats i tidningarna. Den nya riktningen tillå-
ter sig uttala hårda domar över moder-
församlingen och gör detta i den tanken
att det är Gud välbehagligt. Och att detta
ej stärker vänskapen från någondera si-
dan, är uppenbart. Dock — det är svårt
för den utomstående att opartiskt bedöma
en dylik situation. Därför är det bäst att
tiga. Gud är den som dömer. Han är ock
den som sköter kranarna till välsignelsens
livsströmmar. Vem kan stänga, om Han
öppnar? Vein kan öppna, om Han stänger?
Faktum är dock, att Gud på ett sär-
skilt sätt bekant sig till moderförsamlin-
gen, sedan den övergavs av nära halva
medlemsantalet. Många ha förts till Her-
ren, och församlingen har kunnat fullgöra
sina ekonomiska skyldigheter och förbin-
delser. En anda av ödmjukhet och tillför-
sikt, kärlek och bön tycks besjäla med-
lemmarna. »Gud tager icke livet bort, utan
upptänker utvägar att icke från sig för-
skjuta den som är förskjuten.» 2 Sam.
14:14. »Han står på högra sidan om den
fattige för att frälsa honom från dem som
döma honom från livet.» Ps. 109:31. (Båda
citaten ur 1878 års övers.)
Både på för- och eftermiddagen hade jag
tillfälle att vara med i Immanuelskyrkan och
hann även med att hälsa på gamle vän-
nen P. Olsson i Kamrergatan. På f. m.
hörde jag em givande predikan av tjänst-
görande pastorn, Svensson eller, såsom han
själv stavar sitt namn, Swänson. På e. m.
hölls en sång- och musikgudstjänst, vilken
samlat mycket folk. Det blev en stund av
både njutning och uppbyggelse. Bara att
höra kyrkans nya piporgel är upplyftande.
Nu voro jämte orgeln en hel mängd andra
instrument i bruk, däribland naturligtvis de
vanliga: fioler, gitarrer, mandoliner, piano
och flöjt. Rösterna voro fylliga och sa;m-
sjungningen god. Särskilt gjorde Dav. 103
psalm, sjungen av blandade kören med
ackompanjemang av orgel och piano, ett
överväldigande intryck. Ett uppoffrande, trä-
get arbete måste ligga bakom sådana pres-
tationer. Det bästa var den goda, helgade
anda, som präglade det hela. Här kände
man, att Guds Ande kunde trivas. Br. Swän-
sons tal utgjorde ock ett gott inslag.
Jag känner mig tacksam till Gud för den
trogna kärna, som representerar den gamla
— ej ålderdomssvaga! — församlingen, vil-
ken under gångna tider fått vara Guds
verktyg och förvisso ännu har en stor upp-
gift att fylla. Må snart kupan bli full igen!
»De ödmjuka giver Han nåd.»
J. S—n.
t ] ran Hgm 4$ idef
Ett besök i Lappträsk.
»Arbetet är stort och vidsträckt,
och vi äro spridda över inuren,
långt ifrån varandra.» Neli. 4:19.
Onsdagen den 1 maj gällde det att resa
norrut, ty då tog biljetten slut, som var
köpt den 1 april nere i Västerbotten.
Denna gång var målet Lappträsk, som
utgör det nordligaste hörnet av vårt ar-
betsfält här uppe. Framkommen hit, kän-
de jag en viss saknad, då jag ej såg
vännerna Erikssons på stationen som van-
ligt. De ha nämligen blivit förflyttade här-
ifrån, sedan jag var här sist, för något
över ett år sedan.
Under det man vandrar vägen fram, får
man snart blicken på det lilla ljusröda mis-
sionshuset, en fyrbåk i mörkret, ett hem
för evangelii budbärare. Vilken glädje, som
genomströmmar en vid tanken på att detta
hus och hem nu finnes här uppe! O, att
vi hade flera sådana i vår stora och vida
Lappmark! Här mötte jag systrarna Hilms
Johansson och hennes tillfälliga kamrat, Rut
Långström, vilka med glädje hälsade mig
välkommen.
Nu blev det att stanna här i 6 dagar,
under vilka vi hade både enskilda och of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
