Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAEL.
321
verka även bland Israel för att söka
vinna den enskilde. Ännu finnes intet
frälst Israel, likasom icke heller något
annat helt folk är frälst. Israel skall
vara det första folket, som såsom
folk skall kallas ett frälst folk, och de-
ras frälsning skall för den hednakrist-
na församlingen bliva liv ifrån de dö-
da. Därefter skall Herren enl. Ap,g.
15 upprätta igen Davids fallna hyd-
da. Visserligen är det sant, att Is-
rael ofta visat sig vara ett »dåligt
folk», men det är just därför soin vi
måste bringa det evangelium. Ja,
även om Israel vore så dött som La-
sarus, måste vi bedja Gud taga bort
stenen och giva liv åt Israel.
Jesu Kristi minsta bröder lida nöd.
Länge nog ha de frikyrkliga försum-
mat israelsmissionen. Månne detta
kan vara en orsak till att hedningarna
sakna Abrahams välsignelse i ekono-
miskt avseende?
Så var avskedsstunden inne, och
ordföranden, fabrikör F. Rosander,
trädde fram och tackade och bjöd far-
väl till konferensen med Mark. 14:
8. Alla ha gjort vad de kunnat, alla
som stått till Herrens förfogande i
vittnesbörd eller annat konferensar-
bete. Det har icke kuggat ur någon-
stans. utan maskineriet har gått väl på
alla håll. Ordföranden frambar ock-
så ett varmt tack för rikliga offer-
gåvor samt uttalade sin välsignelse
över de utresande missionärerna. Till
sist avslutades med bön och tacksä-
gelse.
Kl. 8 firades det ena brödets heliga
måltid. Skaran synes öka år från år
vid denna den mest stilla och ljuvliga
högtid under hela konferensen, där
Herren på ett särskilt sätt talar genom
sin närvaro och sitt ord.
Ar smö tesdagen.
Redaktör J. Sonesson inledde
onsdagens morgonbön med att läsa
Joh. 14:1: »Edert hjärta vare icke
oroligt.» Mycket kan giva anledning
till oro. Icke ens barnen äro utan
oro ibland, och gudsmannen Job mät-
tades av oro. Men vid Jesu hjärta
är det lugnt, och om vi hava tro, skola
vi också hava ro. Att vara stilla i
orostider, hör till trons konst, och
tron växer endast under stillhet. En
ympkvist måste bindas fast vid stam-
men för att genom stillhet kunna växa
fast i den nya stammen. Silvret må-
ste vara stilla i smältarens degel, om
det skall kunna bliva renat.
Det är oro i folkvärlden, och krigs-
moln hopa sig. Det är oro i för-
samlingslivet och sönderslitenhet.
Men åter säger Herren sitt: »Våren
icke oroliga», och detta ord innehål-
ler svaret på alla det oroliga hjär-
tats frågor. Huru finna vägen? Or-
det svarar med Joh. 14:6: Jesus är
vägen.
Haven ingen oro! »Begären ej det
som är för högt», »faren icke i höj-
den» såsom en fågel, som flaxar utan
att kunna lyfta. Hur skall det gå
mig, när dödsfloden skall passeras?
Haven ingen omsorg: »I min Faders
hus äro många boningar.» Frid är
Hans testamente till oss, och detta är
ingen tom tröst.
Efter redaktör Sonessons anförande
upplästes hälsningar från evangelist
Anton Olsson samt pastor G. Dahl.
Därefter vidtogo förhandlingarna
under fabrikör P. Rosanders led-
ning. »Bliven allt starkare» lästes
från Ef. 6. Styrelsen har under stän-
dig bön måst arbeta under det gång-
na året, men efter bönhörelser. ha
tacksägelserna följt, även om det varit
mörkt mången gång. Frågan har i-
bland kommit: »Herre, har du icke
längre behag till din tjänarinna Hel-
gelseförbundet? Eller äro dina förråd
slut?» Nej, Gud vare lov, Herren har
icke förändrats, och Hans förråd ha
icke tagit slut. Men hinder kunna
finnas både här hemma och i Kina
och Afrika. Linder prövningsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
