Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’322 TRONS
1926—1927 hade Herren visat, att när
svårigheterna kommit bort, kunde
Han åter få tillfälle att välsigna arbe-
tet och giva vad som behövdes där-
till. Det kommer nu an på oss att
rätta till, vad som kan vara felaktigt
och utgöra ett hinder för Guds väl-
signelse. Give Herren, att vi bliva
heloffer på Hans altare, och att vi bliva
allt starkare i Hans mäktiga kraft.
Sedan vidtogo de övliga valen, vil-
ka över lag blev återval, och den sam-
lade konferensen visade därmed sitt
förtroende till den styrelse, som un-
der det gångna året lett arbetet. Tack-
samma röster höjdes också från evan-
gelist- och missionärshåll, en och i-
bland två röster från varje håll, och
förhandlingarna avslutades i fridens
tecken med tacksägelse till all mis-
sions Gud.
C hr. Jd.
Från JmÉ
KiriöliS
En hälsning från böne-
veckan i Yuyii.
jag förstår, att många av Er, kära mis-
sionsvänner, tänkte på oss och bådo för
oss sista veckan i maj. Tack för förbönerna!
Gud var oss nära! Halleluja!
Arbetet här ute är mycket, så det var
ej så många av kamraterna som kunde kom-
ma. Vi hade väntat flera men prisa Gud,
för att de som kommo ej behövde vända
tomhänta tillbaka till de olika stationerna.
Gud fyllde behoven.
Böneämnena voro många och stora. Det
största voro vi själva. Redan från första
dagen kände vi, att vi som missionärskår
behövde mera av Gud i denna sena tid,
SEGRAR
då satan på allt sätt söker fördärva Guds
vittnen. Inte minst på missionsfälten. Ju
mera vi bådo, desto tommare blevo vi; men
härligt var det, då Gud fyllde behoven.
Ett annat böneämne var vår missions-
kassa. Någon kanske tänker, att den var
vårt första och största böneämne. Guds
Ande ledde det dock ej så. »Icke genom
någon människas styrka eller kraft skall
det ske utan genom min Ande, säger Her-
ren Sebaot.» Sak. 4:6. Fyllda missionskas-
sor betyda mycket; fyllda, andefyllda mis-
sionärer betyda mer.
En av kamraterna här, nämligen Bror
Josefsson, blev sjuk dagarna före böne-
veckan och var sängliggande också de för-
sta bönedagarna. Som svar på bön grep
Gud in, och han kunde åter vaira ibland
oss och prisa Gud för Hans stora nåd
och väldiga makts uppenbarande.
Våra medarbetare stodo också på den
oskrivna bönelistan. Näst sista dagens bö-
nemöten voro fulla av kamp »mot ondskans
andemakter i himlarymderna». En äldre
kvinna, som för några år sedan var bi-
belkvinna här i Yuyii, blev för två, tre
år sedan besatt. Jag behöver ej nämna, att
det varit ett stort hinder för verksamheten
i Yuyii. Några av de kvinnliga kamraterna
gitigo till henne, där hon bodde, och bådo
för henne där, medan vi voro kvar på
stationen och bådo. Efter mycket om och
men fingo de henne till missionsstationen,
och efter mycken bönekamp, både bland
kineserna och oss, ljusnade hennes omtöck-
nade sinne betydligt. Helt fri blev hon ej.
då, men hon t. o. m. började bedja och
läsa bibeln själv. Kampen blir säkert hård,
men vi tro på seger för henne. Älskade
förebedjare! Hjälp oss i bönekampen för
henne:
Personliga vänner, offrare och förebed-
jare voro också föremål för våra böner,
jämte mycket annat, som jag ej här kan
uppräkna.
Voro lördagens bönemöten fyllda av
kamp, så blevo söndagens fyllda av här-
lig vila och välsignelse. All ära åt Jesus!
Särskilt välsignade voro e. m. bönemöte
samt bönemötet på kvällen, efter det vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
