Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 .
TRONS SEGRAR
andra! Även gemensamma lidanden
äro sådana band.
Men sammanträffandet med br.
Malmsten rullade så livligt upp för
mina inre blickar och känslor minnet
av bibelkursen i Smedstorp 1891, då
jag först sammanträffade med Anna,
denna kvinnliga unga kvinna, helhjär-
tad och brinnande i anden. Gråta,
bedja och sjunga kunde hon redan då.
Efter kursens slut fingo vi någon tid
bo under samma tak, äta vid samma
bord, lära oss att bedja och tro, att
det skulle komma något att sätta på
bordet dag för dag samt gemensamt
tacka Gud, att Han, som föder spar-
varna, fast de varken äga visthus eller
lada, gjorde så även med oss. Vi
voro nämligen fyra evangelister —
Anns Jonsson, Emma Pettersson (se-
nare gift med Sven Persson), K. J.
Johanson och jag — inbjudna att ha
vårt hem hos en äldre evangelist,
Johan Andersson i Arvaby, och hans
hustru samt deras lille son, som dock
ej var för liten att sjunga, bedja och
tro. Ett litet fattigt hem! Men hjär-
terummet var icke trångt. Här fingo
vi lära oss praktisera, vad vi bedit,
gråtit och kämpat för på bibelkur-
sen, ja, vad vår hemgångne lärare
pastor Kihlstedt under tre dagars tid
blev mållös för, så att han endast
skulle kunna tala med Gud både om
sig själv och oss. Svärdet gick ige-
nom hans själ. Det blev sedan inga
torra lektioner, »huvudstycken» och
»huvudtankar», utan det blev hjärte-
stycken och hjärtetankar. Men —
tillåt mig säga det i all ödmjukhet
— det föddes hjärtebarn. Somliga,
ja, de flesta, ha redan fått befordran,
men de ha lämnat spår efter sig. Må
den nåden förunnas oss få, som ännu
äro kvar, att göra detsamma och sluta
väl!
Det var, som sagt, i detta fattiga
Arvaby-hem, som fortsättningskursen
var. Bön under tårar, andeutgjutelse
med tacksägelse och jubel. De enkla
vittnesbörden kommo från hjärtat och
gingo till hjärtan, ty syndare frälstes.
O, de stugumötena! Jag undrar, om
ej flera blivit frälsta i stugorna än
i kyrkorna, även i missionshusen,
innan de blevo kyrkor ...
Syster Anna hörde ej till dem, som
känna sig andligt hemlösa och som
springa från grupp till grupp och
»söka Honom men finna Honom
icke». Hon var trogen till slutet och
älskade till slutet, även sedan hon fått
ett hem att sköta. Detsamma kan
sägas om hennes make.
Som redan nämnts, hölls bibelkur-
sen 1891, liksom även några följande
kurser, i Smedstorp. Men vid denna
kurs lades av Anna Jonsson och Sel-
ma Andersson grundplåten till Göta-
bro evangelisthem. Båda hade förlo-
rat sina föräldrar och fått ut sina
arv. Och här var nu ett sätt att
tjäna Gud med dem. Väl var det
flera än Judas, som tyckte det vara
»en förspillning av smörjeisen». Men
tänk, huru många, som skola välsig-
na dem för vad de gjorde — män
och kvinnor, för vilka detta hem på
ett eller annat sätt varit till nytta!
jag är enfaldig nog att tro, att de,
i stället för att ha förlorat arvet,
ha både kapital och ränta i behåll
och således ha dubbla arv. Efterföl-
jansvärt!
Broderligen
Hans Nilson.
En hälsning från missionär
Hans Nilson*
IJr ett längre brev från Hans Nilson göra
vi följande utdrag.
Kära läsare av Trons Segrar!
Frid!
Jag vill med dessa rader dels uttrycka
mitt hjärtliga tack till alla de kära vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
