Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR’
455
Den otrogne förval-
taren.
Luk. 16:1—15.
Paulus säger om sig själv, att han
är allenast en livegen förvaltare. (1
Kor. 9:17.) »Såsom Kristi tjänare och
:såsom förvaltare av Guds hemlighe-
ter, så må man anse oss.» (1 Kor.
4:1.)
Hur stort är det inte att vara för-
valtare åt Gud, vår Fader, och
Hans Son, Jesus Kristus! Vad
man nu söker hos en förvaltare är,
att en sådan må befinnas vara trogen
(1 Kor. 4:2). O du tjänare, som i
tro gått ut att tjäna din Herre, må du
alltid befinnas vara trogen, så att du
aldrig för din egen skull och för egen
vinning må förråda din Herre, och
att du aldrig sviker den väg, som Her-
ren Jesus banat för dig!
Jesus var en trogen förvaltare en-
ligt sin Faders vilja. Med sorg och
"bedrövelse såg och visste Han, att
det under Hans jordelivs dagar fanns
många, som med orättrådiga sinnen
förvaltade Guds hemligheter, och att
under den tid, som skulle komma,
många otrogna tjänare skulle uppstå.
Såsom ett maningens och varningens
ord talar Jesus därför denna liknel-
se till dem som voro församlade om-
kring Honom, och icke allenast till
dessa, utan till var och en, som läser
•och tror Hans välsignade ord.
Ett stort djup av visdom och under-
visning ligger förborgat i dessa ord
från Herrens mun. Vad man skall
vara åt Honom, som är all världens
Herre, är ej ett slags människovän,
som med en hal tunga slätar över
sina medmänniskors fel och brister,
ej heller en sådan tjänare som begyn-
ner slå sina medtjänare och syskon
i Herren, utan en tjänare, som i sitt
hjärtas kärlek förmanar och undervisar
den som är i behov därav.
Den otrogne förvaltaren träffar du
ofta ute på fälten. Han har gått ut
att skörda för egen del. Guds ord
är för honom något att bereda sig
vinning av, ej sådan vinning, som
han en gång skall skörda i himmelen,
utan jordiska fördelar, som ej ha nå-
gon betydelse för evigheten. Andens
kraft och överbevisning finner du al-
drig hos sådana förkunnare, som pru-
ta av på människans skuld till Gud.
Ofta föra de granna fraser på sina
läppar, ofta äro de mästare i att
jonglera med ord; men en sann bar-
natro och tillit till Herren skall du
aldrig finna hos dem. »Herren kän-
ner de sina» — det är ett fast ord,
som du kan lita på, alltid och i alla
skiften, huru än ditt liv här på jorden
gestaltar sig.
Du kan vara säker på att den otrog-
ne förvaltaren känner sin ställning till
Gud. »Gräva orkar jag icke, att tig-
ga blyges jag för. Dock nu vet
jag...», och så lägger han sina ord
så försiktigt, att ingen skall taga an-
stöt därav; han prutar med sig själv
och med sina åhörare. Skall man
vinna människor för sin egen person
och göra dem till sina vänner, så må-
ste man ofta nog pruta på sanningen.
Vad är sanningen i detta fall? Jo,
sanningen är den, att »den som ej har
Kristi Ande, han hör Honom icke till.»
(Rom. 8: 9.) Har du aldrig känt Guds
Ande vittna med din ande att du är
frälst (Rom. 8:16), ja, då står du,
hur gudfruktig du än må vara, utan-
för. Något fattas dig, och det är
inseglet, Guds bevis på att du är
Hans barn (Efs. 1:13—14). Giv dig
ingen ro, förrän du äger detta bevis.
Bed din Frälsare om nåd och förbar-
mande! Ty nåd är dej:, intet annat
än nåd. Eftersom du ej fått del av
Guds Ande, har ej heller nåden fått
det rätta värdet för dig; du ser efter,
om ej någon förtjänst står att finna
hos dig. »Tron utan gärning är död»
(Jakob 2:26). Nog är väl det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
