Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 2. 15 Januari 1936
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS
berg och Broberg i Durban. Härom skriver
pionjären O. Emanuelson och fortsätter:
»I januari 1894 reste jag tillsammans med
systrarna Broberg och Häggberg upp på
höglandet till en plats, kallad Riet Vlei,
där vi hade många härliga möten, särskilt
en söndag, då vi med vår vagn och vårt
tält slagit läger på ett berg, där skaror
kommo till mötet. Under det vi talade, gick
det som en; susning genom folkmassan, och
många började högljutt gråta, tills hela
skaran låg framstupa på jorden. Som det var
första gången jag bevittnade en sådan syn,
visste jag knappt vad jag skulle göra, men
började sjunga. Sedan fingo vi bedja med
flera, huru många vet jag ej.
Evighetsmorgonen skall utvisa det. I juni samma år
företogo vi en resa till Zululand, där
systrarna stannade i en kraal med de infödda
för att lära språket.
*
Således ser jag nu här, att vad som’ nu
kallas den »nya platsen» på H. F:s
sydafrikafält, nämligen Riet Vlei, där kapell
m. m. i dessa dagar bygges, är lika
gammal för H. F:s missionsverksamhet, som
vårt »gamla Bethel». Undrar just, om det
är på samma ställe, varest det underbara
frälsningsmötet hölls för över 40 år sedan,
som fal Herren ingivit en farmare att
skänka tomt för missionsändamål?! Herren
leder ju kungars hjärtan som vattenbäckar.
För Honom’ torde det vara lika lätt att leda
farmarnas, om det behövs.
Det måtte i alla fall hava varit en
enastående händelse att se en skara gråtande
zuluer i en gudstjänst och höra, att många
bådo om’ förbön på en gång. — »Men,
det var förr.» — Nu? — Dock bedja och
hoppas vi, att dylika besökelsetider må
komma åter. Ja, för det målet sträva och
arbeta vi. Give oss Herren nåd till
uthållighet och tålamod! Ty vi skola ju skörda,
om’ vi icke tröttna. Naturligtvis är det ej
högljudd gråt, som räddar människor ur
andligt mörker. Men de äro ju ofta ett
tecken på inre nöd och kamp.
»Zulumissionärens» och Nonkosas skild-
SEGRAR
ringar stämma bra ihop, vad »gamla
Bethel» beträffar. Bara det att vår vän
Non-kosa glömt de flesta skuggorna och
besvärligheterna. — Det gör mig alltid gott
att höra med vilken kärlek och aktning hon
talar om mina föregångare. Hjältar synas
de mig vara för henne. »Nu vila flera av
dem, en här och en annan där», säger hon,,
»kanske jag också snart vilar; då skall jag
återse dem i Guds himmel».
*
Förr och nu — gammalt och ungt — är
oskiljaktigt i vårt arbete. I de gamlas »förr»
tycker jag mig se den stora, bastanta
stammen med rot långt ned i Urtidsklippan.
Men vad vore den och vad bleve den, omt
den ej år efter år spirade och sköte nya
skott? Låt vara att en del skott äro svaga
och små och växa sakta, ja synbart stundom
ingenting — några växa i alla fall och
skjuta nya kvistar. En del grenar vissna
bort och dö under stormars ras och
djävulens listiga arbete och emedan de hänge
sig åt att följa vart »vindkast i läran».
Förr! Jag kan höra klangen i
Nonkosas röst, när hon uttalar orden, och mitt
hjärta anropar Gud om tider, när det blir
liv och rörelse utöver hela linjen, innan
Jesus kommer. Men kanske jag icke
beder i tro — utan med fötterna i tvivlets dy?
J u d i t h.
Bethel M. S’., Inyoni Rail, Zululand,.
S. Africa, den 16 okt. 1935.
Gud giver ofta blott en svag
tro-åt den, som är en framstående
kristen, och däremot en stark tro åt den,,
som måste anses för en ringa kristen;
och sker detta, på det att den ene
må akta den andre högre än sig själv.
Luther.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0042.html
