Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS 4
TRONS SEGRAR 190.
Vem kan bestå inför Herren?
»Vem kan bestå inför Herren, denne
helige Gud?» 1 Sam. 6:20.
Är icke detta en fråga, som vore
värd att begrundas, när vi skicka oss
till bön? Att man icke känner något
samband mellan den och beredeisen
till bönen, torde ofta förklaras därav,
att bönen går ut i tomma rymden,
och tomma rymden kan icke höra
något. Tänk blott icke genast: »Ack,
här menas endast rättfärdiggörelsen
genom Lammets blod; den har jag ju
alltsedan min omvändelse.» Den som
har badat — som en gång blivit
alldeles ren — behöver alltid få sina
fötter tvagna, d. ä. bli renad från den
dagliga vandelns orenhet. Och om
än denna rening verkligen sker genom
Jesu blod, sker den dock icke utan
vårt vetande och vår vilja, likasom
bakom vår rygg. Det måste dock
bliva mig klart, att jag vikit av på
den eller den punkten, att jag varit
trög, blivit oren; och för min
Herres helighets skull, den Herre,
inför vilken jag står (Luk. 1:19), måste
jag vilja bli fri från denna
oren-het, ja, därför se på Jesus och i sann
tro taga emot renhet från Honom.
Detta är ingen irrlära om syndfrihet,
utan sanningen om det dagliga
renandet, för att Konungens kläder, som
vi bära, icke skola få någon fläck.
S. Keller.
Tron.
Tron förändrar oss i vårt
förhållande till Kristus, men hon förändrar
icke Honom i Hans förhållande till
oss. Tron skapar icke det föremål
hon omfattar, hon endast finner sitt
föremål. Tron för icke Kristus till
oss, hon blott öppnar våra ögon, så
att vi se, att Han är nära; hon
skingrar de från jorden uppstigna moln
och dimmor, som dölja Honom för
vår syn, och ställer Honom för vårt
inre medvetande så livligt
närvarande som en verklig, personlig frälsare.
När båtkarlen med sin båtshake
fattar tag i klippan, drager han icke
klippan till båten utan båten till
klippan. Så är det ock med tron. När
vi omfatta Kristus, draga vi icke
Kristus till oss utan oss till Honom.
J. Campbell.
Till Annas* minne.
I tidiga år blev Du vunnen helt för Din
Mästare. Ej alltid var Din väg lätt, nej,
den var ofta mödosam och ofta beströdd
med törnen; men rosornas doft uteblev
ej-
Kära Anna, trogna kamrat, kusin! Huru
välsignelserik Din korta levnadsdag var!
Men outplånliga äro minnena och spåren,
Du lämnat efter Dig. Ty att ieva var
för Dig Kristus, så har ock döden blivit
Din vinning.
Sedan budet om Din hemgång nådde
mig, har jag åter och åter kommit ihåg,
huru Du en morgon (vi voro då i
Bred-åker) började gråta så stora tårar, såsom
Du ikunde göra. När jag till sist fick veta,
varför Du grät, sade Du: »Jag är så
rädd ’det dröjer länge, tills jag får gå
hem till Gud». Men det dröjde ej länge.
Vi, som lämnats efter, tycka Din tid var
alltför kort. Nu har Du redan fullbordat
Ditt lopp och övervunnit. Rättfärdighetens
krona väntar Dig. Och Lammet, genom
vars blod Du har vunnit seger, skall leda
Dig; och Gud skall avtorka alla tårar från
Dina ögon. Och döden skall icke mer vara
till, ingen sorg eller klagan eller plåga
skall vara mer; ty det som förr var är
nu förgånget.
Tack, Du trofasta Anna, för allt vad Du
varit för mig! Ditt minne är idel ljus;
inga mörka fläckar. Kraft att leva Ditt
rena liv fick Du av Honom, vilken var
Ditt ögonmärke.
* Fru Anna Björk, f. Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
